Är det nåt jag inte är bra på så är det att snacka skit om folk. Jag har alltid tyckt illa om andra som gör det. Men ibland kan jag bara inte låta bli.
Vissa dagar blir Buzan precis som vilken annan sladdertant som helst. Allt beror naturligtvis på vem hon är med och vad som kommer på tapeten.
Nu gäller sällskapet min trevligaste väninna som går under namnet kastrullhäxan, kvasteländet, kvasten eller vad jag kan hitta på för gulligt namn just då. Kärt barn har ju många namn ni vet ;)
Hur som helst så tycker då kvasten att jag är en djävla kändismagnet. För jämt när vi är ute så träffar vi en massa känt folk som ska stå och sladdra med mig.. (känns igen för att jag jobbat på radio och är sååååå snygg, gullig, trevlig, söt, rolig, bra i sä*host* på att laga mat... *smickrar sig själv rakt in i väggen*). Kvasten tycker det är jättekul för jag blir lite generad och blyg när de kommer fram, jag som annars är världens kaxigaste. BullShit säger jag.
En kväll när vi var på en uteservering på söder kommer det fram ett par och frågar om de får slå sig ner, jag och kvasten tittar på varann och tycker visst, klart ni får. Vad vi inte fattade var varför de inte vill sitta vid något av de lediga borden.
Återigen så får jag slängt i fejan att jag är en djävla kändismagnet, för det var en sångerska lillika skådis som ville sitta hos oss. Vi börja prata musik och annat och hade riktigt trevligt. Vem har sagt att kändisar är divor? BullShit säger jag.
Åka ålandsbåt är kul, speciellt om man åker med kvasteländet. Hon är nog den enda som kan dricka öl i nästan samma tempo som jag och fortfarnde vara respektabel.. Plötsligt sitter vi vid ett bord, med en massa suspekta människor.. nån bjöd visst dit oss..det var nåt om öl ..hehe .. Kvällen och natten blev blöt kan jag säga. om det var några kändisar? har ingen en blekaste djävla aning...
Nåja, nu var det ju egentligen inte det jag skulle berätta utan att jag ikväll kommer träffa kastrullhäxan och gissa vilka som ska dricka öl, kånka möbler och packa upp ur kartonger och snacka en hel massa om min förra arbetsplats. Dags att spy upp hårbollen så man kan gå vidare.
Ha en trevlig helg, glöm inte att rösta på mig och på alla andra ni gillar.
RÖSTA HÄR • buzliv@hotmail.com
torsdag 31 januari 2008
•• Buzan - poet ••
När jag ser in i dina ögon
ser jag vad du önskar se
när du ser in i mina
När jag rör dig
känner jag vad du önskar känna
när du rör mig
När dina läppar kysser bort mina tårar
vet jag att du önskar det var
mina läppar som kysste bort dina tårar
När du säger att du älskar mig
förstår jag
att jag måste låta dig gå.
Dagens låt: "How To Save A Life" - The Fray
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
ser jag vad du önskar se
när du ser in i mina
När jag rör dig
känner jag vad du önskar känna
när du rör mig
När dina läppar kysser bort mina tårar
vet jag att du önskar det var
mina läppar som kysste bort dina tårar
När du säger att du älskar mig
förstår jag
att jag måste låta dig gå.
Dagens låt: "How To Save A Life" - The Fray
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
onsdag 30 januari 2008
•• Buzan - motherhood ••
Läste monas (monas universum) blogg och jag kan bara säga att jag aldrig haft det problemet. har alltid litat på min skrutt. Han har fått åka vart han vill, när han vill. Rest nästan jorden runt och hängt med strandraggar pappa på de italienska beacherna. Jag vet varje fylla, alla satyg och jag e fan stolt. Vi har den bästa kontakt som mor och son kan ha.. hoppas jag.
Han kontaktar mig en dag på MSN och säger:
- mamma, jag har klippt mig...
- Coolt hur ser du ut nu?? Skicka foto...
- Näää, eru tokig... Jag ser fan inte klok ut.. jag ville ju ha långt hår... men jag klippte mig lite.. och det ser helt djävla psyko ut..
- men vadå, ere fult, raka av dig håret då.. det växer ut..
Det går en 30 minuter utan att jag hör nåt av den lilla snordyveln...
- mamma, du e bäst! Nu har jag rakat mig...
-ok.. e du nöjd?
- Jupp, vad skulle jag göra utan dig?
- Vet inte.. fortsätta se fördjävlig ut i håret kanske?
-Puss. Alla i korridoren (sonen bor i studentkorridor) hälsar. Fattar inte varför de gillar dig. Du e ju fan min morsa. *hångel*
- Puss- älskar dig...
Ett par timmar senare kommer denn bild...Man blir fan helt rörd...
Han kontaktar mig en dag på MSN och säger:
- mamma, jag har klippt mig...
- Coolt hur ser du ut nu?? Skicka foto...
- Näää, eru tokig... Jag ser fan inte klok ut.. jag ville ju ha långt hår... men jag klippte mig lite.. och det ser helt djävla psyko ut..
- men vadå, ere fult, raka av dig håret då.. det växer ut..
Det går en 30 minuter utan att jag hör nåt av den lilla snordyveln...
- mamma, du e bäst! Nu har jag rakat mig...
-ok.. e du nöjd?
- Jupp, vad skulle jag göra utan dig?
- Vet inte.. fortsätta se fördjävlig ut i håret kanske?
-Puss. Alla i korridoren (sonen bor i studentkorridor) hälsar. Fattar inte varför de gillar dig. Du e ju fan min morsa. *hångel*
- Puss- älskar dig...
Ett par timmar senare kommer denn bild...Man blir fan helt rörd...
•• Buzan - snöängel ••
Jag kan inte påstå att jag gillar snö. Vitt och fint och det blir ljusare ute i denna så förbannat svarta årstid, är väl typ det positiva jag kan säga om snö.
Jag passar mina föräldrars hus medans de är i Thailand (6 veckor), fixar med posten, alla fakturor som ska skrivas ut och även de som ska betalas, hjälper till på deras anläggning och så tar jag ÄVEN hand om deras hund och katt. Ja, det är ju inte direkt en semester. Lillebror skulle ha hunden, men direkt han lämnat av päronen på Arlanda slängde han in hunden hos mig. Tack för den fetsmällen, bror!
I natt har det snöat mängder, måste vara alla änglar som gråtit för att BARISTAN lagt ner sin blogg. Tråkigt, men sant.
Hunden skulle ut och gå morgonpromenix, på med skor, jacka, halsduk, mössa, vantar, koppel, släcka lampan låsa dörren, varfan är nycklarna, av med vantarna, gräva i höger ficka - nix, inga nycklar. Gräva i vänster ficka - inga jävla nycklar där heller.. In ingen, tänka lampan. kolla väskan - BINGO! Släcka lampan, stänga dörren, låsa, på med vantarna, böja sig er efter kopplet.. vafan .. borta!
Bara att börja knata runt och leta efter de lilla taxfan. Hunden sitter vid grindstolpen och väntar på mig. Snällt! Jag pulsar fram och undrar om det är JAG som ska behöva skotta allt detta, eller om jag kan lura Lillebror att göra det. Tar upp kopplet och ska just ta ett steg.. SMACK .. rakt i backen far jag.. ligger där på rygg och bara tokgarvar. När jag ändå är full av snö så passar jag på att göra nåt jag inte gjort sen jag var liten... en snöängel...
Nu ska jag dricka min latte innan den kallnar.
Just ja, jag har varit fasligt kreativ ett par dagarn nu.. fick ett ryck och ritade en 10-tal illustrationer till Baristans blogg. De finns om du vill ha dem? Valentine är ju i antågande och detta var mitt bidrag till mina vänner förra året. Undrar vad jag ska hitta på i år??
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
Jag passar mina föräldrars hus medans de är i Thailand (6 veckor), fixar med posten, alla fakturor som ska skrivas ut och även de som ska betalas, hjälper till på deras anläggning och så tar jag ÄVEN hand om deras hund och katt. Ja, det är ju inte direkt en semester. Lillebror skulle ha hunden, men direkt han lämnat av päronen på Arlanda slängde han in hunden hos mig. Tack för den fetsmällen, bror!
I natt har det snöat mängder, måste vara alla änglar som gråtit för att BARISTAN lagt ner sin blogg. Tråkigt, men sant.
Hunden skulle ut och gå morgonpromenix, på med skor, jacka, halsduk, mössa, vantar, koppel, släcka lampan låsa dörren, varfan är nycklarna, av med vantarna, gräva i höger ficka - nix, inga nycklar. Gräva i vänster ficka - inga jävla nycklar där heller.. In ingen, tänka lampan. kolla väskan - BINGO! Släcka lampan, stänga dörren, låsa, på med vantarna, böja sig er efter kopplet.. vafan .. borta!
Bara att börja knata runt och leta efter de lilla taxfan. Hunden sitter vid grindstolpen och väntar på mig. Snällt! Jag pulsar fram och undrar om det är JAG som ska behöva skotta allt detta, eller om jag kan lura Lillebror att göra det. Tar upp kopplet och ska just ta ett steg.. SMACK .. rakt i backen far jag.. ligger där på rygg och bara tokgarvar. När jag ändå är full av snö så passar jag på att göra nåt jag inte gjort sen jag var liten... en snöängel...
Nu ska jag dricka min latte innan den kallnar.
Just ja, jag har varit fasligt kreativ ett par dagarn nu.. fick ett ryck och ritade en 10-tal illustrationer till Baristans blogg. De finns om du vill ha dem? Valentine är ju i antågande och detta var mitt bidrag till mina vänner förra året. Undrar vad jag ska hitta på i år??
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
tisdag 29 januari 2008
•• Buzan - värsta pimpen ••
Imorse vaknade jag av att telefonen pep.. jag letar yrvaket efter lysknappen, misslyckas totalt med det och får därför kravlar mig ur sängen för att med hjälp av händer försöka hitta den på golvet någonstans.
Ser att det kommit ett sms
Hej Buz. Är du hemma? Jag är i Stockholm nu, behöver din energi och ditt sällskap. Fika nu?
Kram
Jag skickar iväg ett enkelt vem? till avsändaren, och i samma sekund som jag skickat det kommer jag på vem det är. Det är ju mina bästa killpolare som drog med tjejen sin till Franskrike för jobb i somras. Jag smsar tillbaka att vi ses på vanliga fiket runt 12. Slänger mig in i duschen, på med partyfejset och så lite kläder... och mössa och vantar och halsduk. Så där jag.. klar för avgång.
A möter mig redan på centralen och jag blir så djävla glad att se honom, visste inte att jag saknat honom så mycket. Vi kramas och bubblar i mun på varandra.. Vad här hänt sen sist? Kärleken? Jobbet? Allt ville vi veta samtidigt och på en gång....
Vi gick till vårt favvofik på drottninggatan och betällde mat. Medan vi åt berättade vi vad som hänt de senaste 6 månaderna.
A skrattar och skakar på huvet när jag berättar om min sista dråplig incident i dejtingträsket.
Det finns nog inte en enda människa på hela denna jord som kan göra en sån enkel sak så invecklad och komplicerad som du kan, säger A.
Jag kunde ju bara suckandes hålla med.
Jag kan bara inte fatta varför du ska krångla till allt jämt? fortsätter A. Ibland tror jag fan du är rädd för att hitta någon och bli kär.. det är därför du beter dig sådär. Då blir det på nåt sätt ett bevis för dig själv, att det var bättre det tog slut nu innan det ens börjat, än sen.... Han suckar.. Det är bara så synd att du inte inser själv hur fin och bra du är att du kan låta någonannan också se det.
Efter den uppläxningen bestämmde vi oss för att gå och fönstershoppa. Jag och A kan gå i timtal och kolla kläder och skor och musik och gud vet allt. En dag med A går på tok för fort. I en affär hittade A en rock som såg ut som en död afgahnhund... jag fotade A men det gillade inte expediten så jag fick ta bort det fotot. Men jag lovar A såg ut som en riktig PIMP.
Appråpå PIMP så blev jag erbjuden pengar....för mina skor. 2000 spänn var tjejen villig att ge... och det var nästan så att jag sålde. Men jag har svårt att hitta skor jag verkligen gillar så jag bestämmde mig för att om jag hittar några andra så kan jag komma tillbaka till henne och sälja de.
Men jag har kvar mina coola skor. Kom dock hem med en ny väska, klocka, armband och totalt utmattad.
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
Ser att det kommit ett sms
Hej Buz. Är du hemma? Jag är i Stockholm nu, behöver din energi och ditt sällskap. Fika nu?
Kram
Jag skickar iväg ett enkelt vem? till avsändaren, och i samma sekund som jag skickat det kommer jag på vem det är. Det är ju mina bästa killpolare som drog med tjejen sin till Franskrike för jobb i somras. Jag smsar tillbaka att vi ses på vanliga fiket runt 12. Slänger mig in i duschen, på med partyfejset och så lite kläder... och mössa och vantar och halsduk. Så där jag.. klar för avgång.
A möter mig redan på centralen och jag blir så djävla glad att se honom, visste inte att jag saknat honom så mycket. Vi kramas och bubblar i mun på varandra.. Vad här hänt sen sist? Kärleken? Jobbet? Allt ville vi veta samtidigt och på en gång....
Vi gick till vårt favvofik på drottninggatan och betällde mat. Medan vi åt berättade vi vad som hänt de senaste 6 månaderna.
A skrattar och skakar på huvet när jag berättar om min sista dråplig incident i dejtingträsket.
Det finns nog inte en enda människa på hela denna jord som kan göra en sån enkel sak så invecklad och komplicerad som du kan, säger A.
Jag kunde ju bara suckandes hålla med.
Jag kan bara inte fatta varför du ska krångla till allt jämt? fortsätter A. Ibland tror jag fan du är rädd för att hitta någon och bli kär.. det är därför du beter dig sådär. Då blir det på nåt sätt ett bevis för dig själv, att det var bättre det tog slut nu innan det ens börjat, än sen.... Han suckar.. Det är bara så synd att du inte inser själv hur fin och bra du är att du kan låta någonannan också se det.
Efter den uppläxningen bestämmde vi oss för att gå och fönstershoppa. Jag och A kan gå i timtal och kolla kläder och skor och musik och gud vet allt. En dag med A går på tok för fort. I en affär hittade A en rock som såg ut som en död afgahnhund... jag fotade A men det gillade inte expediten så jag fick ta bort det fotot. Men jag lovar A såg ut som en riktig PIMP.
Appråpå PIMP så blev jag erbjuden pengar....för mina skor. 2000 spänn var tjejen villig att ge... och det var nästan så att jag sålde. Men jag har svårt att hitta skor jag verkligen gillar så jag bestämmde mig för att om jag hittar några andra så kan jag komma tillbaka till henne och sälja de.
Men jag har kvar mina coola skor. Kom dock hem med en ny väska, klocka, armband och totalt utmattad.
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
•• Buzan - reklam ••
I HUVUDET PÅ EN BARISTA <-- Klicka där
ikväll kl 21
Gå dit för du vill väl inte missa finalinlägget??!!
OCH GLÖM INTE RÖSTA
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
ikväll kl 21
Gå dit för du vill väl inte missa finalinlägget??!!
OCH GLÖM INTE RÖSTA
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
måndag 28 januari 2008
••Buzan - Fegis••
Det finns få saker jag ogillar. Jag brukar tycka om alla för vilka dem är, med eller utan fel och brister. Fan vi är bara människor. Men det finns dock två typer jag verkligen föraktar. Starkt ord, jag vet! Med det är falska människor och fegisar.
Jag har fått min beskärda del av falskhet i vänskap så numera är jag väldigt försiktig i mina val av vänner. Men jag är snäll, och tror gott om alla, vill att alla ska må bra och jag ställer alltid upp. Därför gör det djävligt ont att upptäcka att den andra är en vampyr som sakta suger ut all ens energi och lämnar en helt tom. Det gör ont att upptäcka att det man trodde var vänskap var bara nån gräddfil för den andra.
Den andra typen är fegisar.
Man har ju hört storys om folk som dumpar varann via sms eller mejl. Eller tokignorerar en till man verkligen förstår att "aha - han/hon vill inte prata med mig" Men vad e grejen?
Man sårar väl inte någon mindre på det viset? Snarare tvärtom!
Men priset i feghet tog nog min chef, rättelse, min FD chef. Jag åkte som vanligt till jobbet och går och sätter mig, (fd )chefen kommer och säger ska vi snacka lite. Visst.
-Nå. Jag väntar!
-Väntar på vadå?
-Menar du att du inte har nåt att säga?
-Vänta, backa lite! Vad pratar du om??
-Har du inte fått mitt sms?
-Nä, jag har inte fått nåt sms.
-*fnys* Nähä.. *nedlåtande ton* Och det ska jag tro på eller?
- Ja, du får tro vad du vill, jag har ändå inte fått nåt sms! Du kanske kan vara snäll och kläcka ur dig vad det handlar om nu istället?
- Din provanställning upphörde i fredags! Så jag trodde inte du skulle komma in idag?
- Ehe? Oki!?! Men nu är jag här. *nu undrar jag verkligen vad som händer i hans huvud.. jag ser att hjulet snurrar men ta mig faaan om inte hamstern är stendöd.*
-Då kan du ta din lilla jacka och gå igen.
Fast jag är ju inte förvånad. Han har avverkat 14 personer på 7 år, 3 det sista 4 månaderna. Det säger väl allt. Kan ju inte BARA vara fel på alla som kommer dit och jobbar.
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
Jag har fått min beskärda del av falskhet i vänskap så numera är jag väldigt försiktig i mina val av vänner. Men jag är snäll, och tror gott om alla, vill att alla ska må bra och jag ställer alltid upp. Därför gör det djävligt ont att upptäcka att den andra är en vampyr som sakta suger ut all ens energi och lämnar en helt tom. Det gör ont att upptäcka att det man trodde var vänskap var bara nån gräddfil för den andra.
Den andra typen är fegisar.
Man har ju hört storys om folk som dumpar varann via sms eller mejl. Eller tokignorerar en till man verkligen förstår att "aha - han/hon vill inte prata med mig" Men vad e grejen?
Man sårar väl inte någon mindre på det viset? Snarare tvärtom!
Men priset i feghet tog nog min chef, rättelse, min FD chef. Jag åkte som vanligt till jobbet och går och sätter mig, (fd )chefen kommer och säger ska vi snacka lite. Visst.
-Nå. Jag väntar!
-Väntar på vadå?
-Menar du att du inte har nåt att säga?
-Vänta, backa lite! Vad pratar du om??
-Har du inte fått mitt sms?
-Nä, jag har inte fått nåt sms.
-*fnys* Nähä.. *nedlåtande ton* Och det ska jag tro på eller?
- Ja, du får tro vad du vill, jag har ändå inte fått nåt sms! Du kanske kan vara snäll och kläcka ur dig vad det handlar om nu istället?
- Din provanställning upphörde i fredags! Så jag trodde inte du skulle komma in idag?
- Ehe? Oki!?! Men nu är jag här. *nu undrar jag verkligen vad som händer i hans huvud.. jag ser att hjulet snurrar men ta mig faaan om inte hamstern är stendöd.*
-Då kan du ta din lilla jacka och gå igen.
Fast jag är ju inte förvånad. Han har avverkat 14 personer på 7 år, 3 det sista 4 månaderna. Det säger väl allt. Kan ju inte BARA vara fel på alla som kommer dit och jobbar.
BuzRösta • buzliv@hotmail.com
söndag 27 januari 2008
•• Buzan - underbar ••
Tänk vad ett leende kan betyda mycket.
Jag har en kollega som har ett sånt överlägset leende, som jag mer än gärna skulle sudda ut med hjälp av en tegelsten.
En annan har ett sjukt smittsamt skratt.
En tredje ler så man smälter och gör vad som helst.
Tror aldrig jag sett de andra le alls.
Jag ler ofta, nästan jämt. Hoppas att det korta ögonblick vi möts påverkar just dig. Att du blir glad och ler även du. För det finns inget så underbart att se som en människa som ler.
Le - det är det näst bästa du kan göra med dina läppar.
En korthårig buza som ler som bara hon kan.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Jag har en kollega som har ett sånt överlägset leende, som jag mer än gärna skulle sudda ut med hjälp av en tegelsten.
En annan har ett sjukt smittsamt skratt.
En tredje ler så man smälter och gör vad som helst.
Tror aldrig jag sett de andra le alls.
Jag ler ofta, nästan jämt. Hoppas att det korta ögonblick vi möts påverkar just dig. Att du blir glad och ler även du. För det finns inget så underbart att se som en människa som ler.
Le - det är det näst bästa du kan göra med dina läppar.
En korthårig buza som ler som bara hon kan.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
lördag 26 januari 2008
•• Buzan - rubriklös ••
Saker blir inte alltid som man vill, hade tänkt sig eller ens önskat.
Som när vi fick en ny tjej som skulle hjälpa till i restaurangen. Hon började med att säga att hon inte gillade att ha förkläde på sig, städa hade hon aldrig gjort, disktrasan var äcklig att hålla och dessutom fanns det ingen spegel inne i köket (hon var tvungen att fixa med håret var 5 minut). Då frågan kom om hur man ser skillnad på använt och nytt kaffe, bröt jag ihop.
När hon dessutom säger att hon gärna lära sig kassan (citat: "Jag vill stå i kassan så jag kan vara ert ansiktet utåt") och jag tyckte att visst, så länge du har koll på dina andra arbetsupgifter, så visst kan du få lära dig kassan, såsmåningom. Det är ju inte bara att BARA att STÅ där.
Det tog tio minuter sen stod hon vid kassan.
Inte för att hon var klar med sina uppgifter, hon hade helt enkelt inte förstått vad jag sagt.
-XXX, skulle inte du torka av borden?
-Men det känns så meningslöst, de blir ju skitiga igen direkt.
Jag trodde fan inte mina öron, vem i helvete är det i min familj som släppt in den här idioten på min arbetsplats??
Lillebror vrider sig av skratt när jag berättar vad hon sagt. Han kallade henne för HURRÖ-BIMBON de tre veckorna hon var hos oss. Om hon fick stå i kassan. Nej!
En sak som förbryllar mig är varför folk beställer dubbel ostburgare, stor pommesfrites och Cola light?
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Som när vi fick en ny tjej som skulle hjälpa till i restaurangen. Hon började med att säga att hon inte gillade att ha förkläde på sig, städa hade hon aldrig gjort, disktrasan var äcklig att hålla och dessutom fanns det ingen spegel inne i köket (hon var tvungen att fixa med håret var 5 minut). Då frågan kom om hur man ser skillnad på använt och nytt kaffe, bröt jag ihop.
När hon dessutom säger att hon gärna lära sig kassan (citat: "Jag vill stå i kassan så jag kan vara ert ansiktet utåt") och jag tyckte att visst, så länge du har koll på dina andra arbetsupgifter, så visst kan du få lära dig kassan, såsmåningom. Det är ju inte bara att BARA att STÅ där.
Det tog tio minuter sen stod hon vid kassan.
Inte för att hon var klar med sina uppgifter, hon hade helt enkelt inte förstått vad jag sagt.
-XXX, skulle inte du torka av borden?
-Men det känns så meningslöst, de blir ju skitiga igen direkt.
Jag trodde fan inte mina öron, vem i helvete är det i min familj som släppt in den här idioten på min arbetsplats??
Lillebror vrider sig av skratt när jag berättar vad hon sagt. Han kallade henne för HURRÖ-BIMBON de tre veckorna hon var hos oss. Om hon fick stå i kassan. Nej!
En sak som förbryllar mig är varför folk beställer dubbel ostburgare, stor pommesfrites och Cola light?
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
fredag 25 januari 2008
•• Buzan - terrorist ••
Snälla, kan någon komma med en tvångströja och sedan låsa in mig någonstans? Och glöm inte att kasta bort nyckeln!
När Buzan gör bort sig skäms alla andra.
Sitter och läser en konversation jag hade när jag var lite för onykter.... Herre gud så jag babblade. Inte ett öga är torrt.. garvar så jag dör av skratt, vilket jag hoppas att den jag pratade med INTE gjorde. Han måste han undrat var avstäningsknappen satt.
När Buzan pratar tiger man
Mest för att man inte får en syl i vädret
Buzan pratar mer än gärna i radio
Fast i början hatade hon att höra sin röst. Men nu har alla vant sig.
Den som ser buzans ansikte (profilbild räknas inte) går en trevlig dag till mötes.
Det är därför alla hennes foton numera är snyggt photoshoppade med skimask.
Du hittar aldrig Buzan - hon hittar dig
speciellt nu när hon har hittat sina solglasögon.
Buzan är hård mot de hårda
men soft och gullig på insidan
Det finns dagar då Buzan är dum och sjunker ner på en låg nivå.
Idag är en sån dag.
Jag kan bara inte låta bli att lägga upp denna....
Om du vill slippa dryga stolsgrannar på flyget kan detta vara ett sätt.
När Buzan gör bort sig skäms alla andra.
Sitter och läser en konversation jag hade när jag var lite för onykter.... Herre gud så jag babblade. Inte ett öga är torrt.. garvar så jag dör av skratt, vilket jag hoppas att den jag pratade med INTE gjorde. Han måste han undrat var avstäningsknappen satt.
När Buzan pratar tiger man
Mest för att man inte får en syl i vädret
Buzan pratar mer än gärna i radio
Fast i början hatade hon att höra sin röst. Men nu har alla vant sig.
Den som ser buzans ansikte (profilbild räknas inte) går en trevlig dag till mötes.
Det är därför alla hennes foton numera är snyggt photoshoppade med skimask.
Du hittar aldrig Buzan - hon hittar dig
speciellt nu när hon har hittat sina solglasögon.
Buzan är hård mot de hårda
men soft och gullig på insidan
Det finns dagar då Buzan är dum och sjunker ner på en låg nivå.
Idag är en sån dag.
Jag kan bara inte låta bli att lägga upp denna....
Om du vill slippa dryga stolsgrannar på flyget kan detta vara ett sätt.
- Ta fram väskan med din laptop
- Ställ den framför dig
- Starta datorn
- Se till att personen bredvid dig ser skärmen
- Öppna e-postprogrammet
- Blunda och andas djupt 10 gånger
- Klicka sedan på den här länken... www.thecleverest.com/countdown.swf
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
torsdag 24 januari 2008
••Buzan - Globtrotter 2 ••
Jag fortsätter med min resa i USA. Det var synd att jag bara var 14 år då, för jag hade kunnat tagit till mig så mycket mer om jag varit äldre. Men nu hade man fokus på snygga killar och snygga bilar.
Vi behövde bara gå ut på gatan och bort mot affären, så fick vi (Polaren och jag, vi kan kalla henne P) häng. Alla kände oss, ni vet - alla känner apan, apan känner ingen. Det var som om vi satt på några av de där stora reklamskyltarna..
Jag och P tyckte det var riktigt kul, de första två dagarna. Men sen blev vi rätt less på det och stannade inne på vårt rum och spelade tv-spel. Skadad? Mhmmm.
Vi åkte en sväng till Niagarafallet. What ever, köpte bil sen drog vi iväg på vår roadtrip. New York - LA here we come.
Jag och P låg bak i bagageluckan på vår buick, och skrev. P skrev löjliga dikter, jag skrev dagbok. Allt vi såg, varje stad vi åkte igenom, vart vi åt, vad vi åt... najm it. Jag skrev och skrev och skrev.
Minns att när vi var i Nashville så gick vi och såg nån show, och jag är en sucker på livemusik!!! Spelar fan inte någon roll vad det är.. är stämningen rätt så är det så djälva bra! Country go get them!
Vi stod och kollade på de djupaste av raviner i grand canyon. Och jag lovar jag gillar inte höga höjder...Men fan va vackert
Min favorit stad efter New York var New Orleans. I LOVE IT!
Vi åkte den obligatoriska häst och vagnrutten, såg alla saker som var värt att se..men sen så gick vi på club... en 106 årig svart dam sitter och sjunger blues.. jag får min första guinness .. kan det bli bättre?? Det var sååååå stooooort!
I Las Vegas blir HA rånad, men konstigt är brallorna hänger nere vid knäna om man inte märker om någon snor plånboken. Tyvärr innebar det att jag aldirg fick köpa mina coola VANS, alla skejtare vet vad jag pratar om.. för er andra, det är coola skor.
Vi kom till LA, efter att ha plankat på ett motell en natt i San Fransico. Vi hade biljetter och allt betalt för tre dagar på disney world.. inte så coolt när man e 14 men det hade varit bra mycke roligare än att häga på en flygplats i dagarna tre. HA tyckte vi skulle sitta på flygplatsen och sura och vänta på standby tillbaka till NY. Blääääää..
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Vi behövde bara gå ut på gatan och bort mot affären, så fick vi (Polaren och jag, vi kan kalla henne P) häng. Alla kände oss, ni vet - alla känner apan, apan känner ingen. Det var som om vi satt på några av de där stora reklamskyltarna..
Jag och P tyckte det var riktigt kul, de första två dagarna. Men sen blev vi rätt less på det och stannade inne på vårt rum och spelade tv-spel. Skadad? Mhmmm.
Vi åkte en sväng till Niagarafallet. What ever, köpte bil sen drog vi iväg på vår roadtrip. New York - LA here we come.
Jag och P låg bak i bagageluckan på vår buick, och skrev. P skrev löjliga dikter, jag skrev dagbok. Allt vi såg, varje stad vi åkte igenom, vart vi åt, vad vi åt... najm it. Jag skrev och skrev och skrev.
Minns att när vi var i Nashville så gick vi och såg nån show, och jag är en sucker på livemusik!!! Spelar fan inte någon roll vad det är.. är stämningen rätt så är det så djälva bra! Country go get them!
Vi stod och kollade på de djupaste av raviner i grand canyon. Och jag lovar jag gillar inte höga höjder...Men fan va vackert
Min favorit stad efter New York var New Orleans. I LOVE IT!
Vi åkte den obligatoriska häst och vagnrutten, såg alla saker som var värt att se..men sen så gick vi på club... en 106 årig svart dam sitter och sjunger blues.. jag får min första guinness .. kan det bli bättre?? Det var sååååå stooooort!
I Las Vegas blir HA rånad, men konstigt är brallorna hänger nere vid knäna om man inte märker om någon snor plånboken. Tyvärr innebar det att jag aldirg fick köpa mina coola VANS, alla skejtare vet vad jag pratar om.. för er andra, det är coola skor.
Vi kom till LA, efter att ha plankat på ett motell en natt i San Fransico. Vi hade biljetter och allt betalt för tre dagar på disney world.. inte så coolt när man e 14 men det hade varit bra mycke roligare än att häga på en flygplats i dagarna tre. HA tyckte vi skulle sitta på flygplatsen och sura och vänta på standby tillbaka till NY. Blääääää..
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
onsdag 23 januari 2008
•• Buzan - globtrotter ••
Mitt intresse för att skriva började när jag var 14 och bilade från kust till kust i det stora landet over there.
Jag var där med en kompis och hennes pappa och hans flickvän. Kompisens pappa var stoooor och hade långt hår och ännu längre skägg, jällevarehäng på brallan och påminnde lite om en HA (HellsAngels)-snubbe. Han var trots sitt yttre en väldigt snäll människa, men hade lite svårt att uttrycka sig på rätt sätt i rätt situation.
En dag när vi gick runt och kollade på stan så vi möter två svarta killar i 20-årsåldern och de ska just ställa en fråga, när jag som redan då var en besserwisser, säger till HA att vara försiktig för de rekar nog och kommer med all säkerhet att råna oss.
Detta får HA att se rött. Han ber de dra åt helvete och så visar han fingret. Jag kan säga att det fanns säkert en hel massa andra saker som hade varit smartare att visa, än hans finger, men nu gjorde han inte det. Jag har fan aldrig sett något så skoj i hela mitt liv. Snorungarna drar fram ett järnrör och börjar jaga denna 130kilos koloss nerför gatan. Han skriker att de ska få så mycket stryk de vill bara de kan ta honom först. Cool kille!
När HA kom hem två timmar senare hade han sin söderrivna t-shirt i näven , ett begynnande blåöga samt inga skor på fötterna. Han sa att han spöat skiten ur ungarna.
Och vad lär vi oss av detta då?
Jo, visa bara finger om du med säkerhet vet att du klarar av att slå ner de som vill spöa dig för det.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Jag var där med en kompis och hennes pappa och hans flickvän. Kompisens pappa var stoooor och hade långt hår och ännu längre skägg, jällevarehäng på brallan och påminnde lite om en HA (HellsAngels)-snubbe. Han var trots sitt yttre en väldigt snäll människa, men hade lite svårt att uttrycka sig på rätt sätt i rätt situation.
En dag när vi gick runt och kollade på stan så vi möter två svarta killar i 20-årsåldern och de ska just ställa en fråga, när jag som redan då var en besserwisser, säger till HA att vara försiktig för de rekar nog och kommer med all säkerhet att råna oss.
Detta får HA att se rött. Han ber de dra åt helvete och så visar han fingret. Jag kan säga att det fanns säkert en hel massa andra saker som hade varit smartare att visa, än hans finger, men nu gjorde han inte det. Jag har fan aldrig sett något så skoj i hela mitt liv. Snorungarna drar fram ett järnrör och börjar jaga denna 130kilos koloss nerför gatan. Han skriker att de ska få så mycket stryk de vill bara de kan ta honom först. Cool kille!
När HA kom hem två timmar senare hade han sin söderrivna t-shirt i näven , ett begynnande blåöga samt inga skor på fötterna. Han sa att han spöat skiten ur ungarna.
Och vad lär vi oss av detta då?
Jo, visa bara finger om du med säkerhet vet att du klarar av att slå ner de som vill spöa dig för det.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
tisdag 22 januari 2008
•• Buzan - armbryterska ••
Vi har stannat bilen för att tanka, vi har varit ute på sommarstället och var på väg hem. Det är storebror, jag, mamma och pappa. Jag tycker det är jäääääättespännande med bensinstationer, det luktar så gott...
Jag följer med pappa in och där i en korg ligger hon, min kompa, dockan som kom att bli min polare. Kompa hade gula långa flätor, platt fräkningt ansikte och polkagrisrandiga armar och ben.. Hon var såååå fin.
Naturligtvis gör jag det tjejer gör bäst när de vill ha något....
-Pappa, *ler och tindrar med ögonen* Kan inte jag få en docka. Snälla, snälla snälla!
-Nej, vi har inte råd.
-Men jag får ju aldrig nåt. Brosan får ju jämt saker. *darrar med underläppen*
-Så är det inte alls...
-Joooohoo, *nu rullar det jääääättestora krokodiltårar nerför mina kinder* Det är visst så. (Märkte ni att när inte knep 1 funka gick jag blixtsnabbt över på knep 2)
-Men sluta nu, säger pappa lite besvärat.
-Uhuhmmm..*ljud efter någon som hulkandes drar efter andan* .. Buhuuuu
-Ge hit dockan då, väser pappa.
*Jag slutar naturligtvis genast gråta och går och hämtar min kompa*
-Men herregud, dockan e ju dubbelt så lång som du. Du kommer ju snubbla och slå ihjäl dig om du ska springa runt med den där på armen.
-Nää..kommer jag inte alls det.
Jag älskar när det ringer på dörren och det gör kompa också. För hon ska givetvis hänga på när jag springer på mina små 3-åriga ben fram till ytterdörren. Jag når precis upp och kan öppna om jag ställer mig på tå och gör mig så lååååång jag bara kan.
Det var bara så att den här gången kom jag inte ända fram. Jag kom bara halvvägs ut i hallen , sen snubbla jag på kompas ben (men jag sa att det var mattans fel) , ramlade och hamna med ansiktet neråt.. fortfarande hållandes kompa i konstig krampaktigt ställning. Jag var helt knäpptyst. Mamma kommer ut och undrar vem det var...Ser mig ligga på golvet och suckar och är på väg fram till mig när jag ger ifrån mig den första av flera långa hysteriska illvrål.
Jag fick åka bil till sjukhuset och träffa en doktor. Han tittade på mig och fråga mamma vad som hänt.
-Jo, hon har ramlat och hon har jätteont i armen.
-Ja, men du vet, barn gråter alltid när de gör sig illa.
-Nej, inte min dotter.
-Jo, säger han och börjar klappa mig på huvudet, ALLA barn gråter.
-Men hör du inte va jag säger. Hon har ont i armen, den låg i en jättekonstig ställning och man får inte peta på den ens.
- Men snälla damen. Jag har haft en lång dag. Jag vet att detta går över. Åk du hem och bädda ner tösen så ska du se att hon mår bättre imorgon. (Fatta att doktorn fortfarande står och klappar mig på huvudet).
Tre dagar senare var mamma i upplösningstillstånd. Och vi gjorde ett nytt besök på samma sjukhus och fick träffa samma doktor.
-Hejsan, vad har hänt här då? *klappandet på mitt hvud sätter igång igen*
-Hon har ramlar och gjort illa armen. Mamma tror givetvis doktorn känner igen oss. Han tittar och klämmer lite på min arm och jag skriker och börjar gråta.
-Men, vad har vi här då. Den här är ju bruten. Varför har ni inte kommit in tidigare.
Mamma stirrar storögt på honom och säger.
-Jo, vi var här för tre dagar sedan, men du var så djävla upptagen med att klappa min dotter på huvudet att du kanske inte märkte oss?
Sen slet hon tag i mig och så gick vi till en annan doktor.
Kontentan är att jag är ruskigt svag i den armen och så fort det blir sånt här pissigt väder så gör den sig påmind och lika så den där doktorn.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Jag följer med pappa in och där i en korg ligger hon, min kompa, dockan som kom att bli min polare. Kompa hade gula långa flätor, platt fräkningt ansikte och polkagrisrandiga armar och ben.. Hon var såååå fin.
Naturligtvis gör jag det tjejer gör bäst när de vill ha något....
-Pappa, *ler och tindrar med ögonen* Kan inte jag få en docka. Snälla, snälla snälla!
-Nej, vi har inte råd.
-Men jag får ju aldrig nåt. Brosan får ju jämt saker. *darrar med underläppen*
-Så är det inte alls...
-Joooohoo, *nu rullar det jääääättestora krokodiltårar nerför mina kinder* Det är visst så. (Märkte ni att när inte knep 1 funka gick jag blixtsnabbt över på knep 2)
-Men sluta nu, säger pappa lite besvärat.
-Uhuhmmm..*ljud efter någon som hulkandes drar efter andan* .. Buhuuuu
-Ge hit dockan då, väser pappa.
*Jag slutar naturligtvis genast gråta och går och hämtar min kompa*
-Men herregud, dockan e ju dubbelt så lång som du. Du kommer ju snubbla och slå ihjäl dig om du ska springa runt med den där på armen.
-Nää..kommer jag inte alls det.
Jag älskar när det ringer på dörren och det gör kompa också. För hon ska givetvis hänga på när jag springer på mina små 3-åriga ben fram till ytterdörren. Jag når precis upp och kan öppna om jag ställer mig på tå och gör mig så lååååång jag bara kan.
Det var bara så att den här gången kom jag inte ända fram. Jag kom bara halvvägs ut i hallen , sen snubbla jag på kompas ben (men jag sa att det var mattans fel) , ramlade och hamna med ansiktet neråt.. fortfarande hållandes kompa i konstig krampaktigt ställning. Jag var helt knäpptyst. Mamma kommer ut och undrar vem det var...Ser mig ligga på golvet och suckar och är på väg fram till mig när jag ger ifrån mig den första av flera långa hysteriska illvrål.
Jag fick åka bil till sjukhuset och träffa en doktor. Han tittade på mig och fråga mamma vad som hänt.
-Jo, hon har ramlat och hon har jätteont i armen.
-Ja, men du vet, barn gråter alltid när de gör sig illa.
-Nej, inte min dotter.
-Jo, säger han och börjar klappa mig på huvudet, ALLA barn gråter.
-Men hör du inte va jag säger. Hon har ont i armen, den låg i en jättekonstig ställning och man får inte peta på den ens.
- Men snälla damen. Jag har haft en lång dag. Jag vet att detta går över. Åk du hem och bädda ner tösen så ska du se att hon mår bättre imorgon. (Fatta att doktorn fortfarande står och klappar mig på huvudet).
Tre dagar senare var mamma i upplösningstillstånd. Och vi gjorde ett nytt besök på samma sjukhus och fick träffa samma doktor.
-Hejsan, vad har hänt här då? *klappandet på mitt hvud sätter igång igen*
-Hon har ramlar och gjort illa armen. Mamma tror givetvis doktorn känner igen oss. Han tittar och klämmer lite på min arm och jag skriker och börjar gråta.
-Men, vad har vi här då. Den här är ju bruten. Varför har ni inte kommit in tidigare.
Mamma stirrar storögt på honom och säger.
-Jo, vi var här för tre dagar sedan, men du var så djävla upptagen med att klappa min dotter på huvudet att du kanske inte märkte oss?
Sen slet hon tag i mig och så gick vi till en annan doktor.
Kontentan är att jag är ruskigt svag i den armen och så fort det blir sånt här pissigt väder så gör den sig påmind och lika så den där doktorn.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
måndag 21 januari 2008
•• Buzan - tomboy••
Jag har så länge jag kan minnas alltid haft fler killpolare än tjejpolare. Varför det blev så vet jag inte. Men jag minns att jag tyckte tjejer var så fjantiga och dessutom kunde de inte ett skit om sport.
Jag hängde ofta med grabbarna, busade, klättrade i träd, byggde kojor, men framför allt så lirade vi boll. Mamma kunde aldrig förstå varför jag var så skitig jämt, jag var ju för tusan en flicka. Sorry mamma, men det borde du ju förstå att om man är tjej mellan två bröder så kan man inte bli en prinsessa. Lillebror har btw spelat i svenska basbolllandslaget i flera år så inte undra på att man gillar bollar. Själv var jag en lovade handbollsmålvakt fram till det att jag skadade mig. "skyll på det"- säger alltid polarna, alla vet att det var spriten och karlarna som sabbade din idrottskarriär.
Så är jag fortfarande en tomboy? Oja, men absolut renare, absolut mer former, absolut inte
fler tjejpolare. Tycker fortfarande mer om att umgås med killar än med tjejer, tycker de har en roligare och rååare jargong.
Det är alltid lika kul att se killarnas min är man bara så där i förbifatre slänger ur sig, "Ska du inte ta på dig din bjlörnfitta idag?" "Björnfitta?" "Ja, va kallar du annars där pälssaken du har på huvet?"Ja, jag vet, jag är ful i munnen. *skämms*
Eller när man säker dem i baren genom att dra i sig en djävla massa tequila och fortfarande stå upp när de rasar ihop. Att jag sen inte kan föra en normal dialog med någon är en annan sak.
Trots att jag har fula språkvanor, gillar sport, super som en karl så är jag 100% kvinna.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Jag hängde ofta med grabbarna, busade, klättrade i träd, byggde kojor, men framför allt så lirade vi boll. Mamma kunde aldrig förstå varför jag var så skitig jämt, jag var ju för tusan en flicka. Sorry mamma, men det borde du ju förstå att om man är tjej mellan två bröder så kan man inte bli en prinsessa. Lillebror har btw spelat i svenska basbolllandslaget i flera år så inte undra på att man gillar bollar. Själv var jag en lovade handbollsmålvakt fram till det att jag skadade mig. "skyll på det"- säger alltid polarna, alla vet att det var spriten och karlarna som sabbade din idrottskarriär.
Så är jag fortfarande en tomboy? Oja, men absolut renare, absolut mer former, absolut inte
fler tjejpolare. Tycker fortfarande mer om att umgås med killar än med tjejer, tycker de har en roligare och rååare jargong.
Det är alltid lika kul att se killarnas min är man bara så där i förbifatre slänger ur sig, "Ska du inte ta på dig din bjlörnfitta idag?" "Björnfitta?" "Ja, va kallar du annars där pälssaken du har på huvet?"Ja, jag vet, jag är ful i munnen. *skämms*
Eller när man säker dem i baren genom att dra i sig en djävla massa tequila och fortfarande stå upp när de rasar ihop. Att jag sen inte kan föra en normal dialog med någon är en annan sak.
Trots att jag har fula språkvanor, gillar sport, super som en karl så är jag 100% kvinna.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
söndag 20 januari 2008
•• Buzan - tiltad ••
Jag går så fullt upp i saker jag gillar att jag totalt tappar greppet om tid och rum. Vilket ibland leder till att jag missar att göra saker som jag borde göra. En gång missade jag en dejt för att jag satt och lira pikmin. Otaliga är de gånger sonen fått laga middag för att jag gör något som jag inte kan släppa.
Detta gäller nu inte bara saker som tv-spel, måleri, skriveri och sånt, utan även i kärlek. Ska det vara så ska det vara 100%. Jag menar nu inte att jag stänger in mig och min älskade och vägrar något annat komma in, utan snarare så att jag ger allt! Jag kan inte göra något halvdant och vara nöjd med det. Varför ens inleda något som man inte är villig att satsa på?
Minns en dejt som fick ett mindre lyckat slut pga av detta.
Jag och min dejt bestämmdes för att träffas på ett ölhak, för att liksom vara på neutral mark. Jag tyckte det var helt perfekt för 1. jag gillar öl och 2. att träffs ute är bra då man faktiskt lär sig mycket om den andra genom att se hur han beter sig ute bland andra människor.
Allt började bra. Vi möttes utanför och han såg ren och trevlig ut, snygga kläder och hade ett fast handslag. Finns människor vars handslag är som få en dö fisk i handen. Dessutom höll han upp dörren åt mig när vi gick in. Vi tog ett bord lång in i lokalen och beställde in två öl. Vi började lite trevande prata om neutrala saker som syskon, jobb och intressen. Jag märkte rätt snabbt att jag satt och blev irriterad på karln. Han satt hela tiden och snelade på något bakom mig. Jag kände mig tvungen att fråga:
-Är du skelögd eller är det nåt annat som är mer intressant att titta på eller?
Killen rycker till, rodnar och säger :
-Oj, nej, absolut inte.
Inte för att jag trodde på honom men jag tänkte heller inte ge honom den tillfredställelsen att vända mig om och titta. Så lågt skulle jag aldrig sjunka.
Jag är inte den som spottar i glaset och eftersom killen bjöd så ropade jag snabbt in en ny öl. Jag visste att eftersom jag redan hittat en grej jag inte gillade så skulle det gå snabbt utför med denna dejt. Jag var ju ändå ute och varför gå hem nykter, bättre att somna full och go.
Alla som känner mig vet att jag har en djävligt vass tunga. Men att jag säger "saker" med glimten i ögat och sällan för att såra någon. Men ibland händer sånt och det är bara att ta lärdom och hoppas att det inte händer igen.
Kvällen går och jag lyckas få i mig iallafall 5-6 öl innan killen tycker att det är dags att gå vidare. Det tycker inte jag. jag tyckte att vi kunde stanna ett tag till. Och på nåt djävla vis lyckas jag få honom att stanna kvar. Jag ville ju egentligen inte ens ha hans sällskap, så varför jag övertalade honom att stanna vet jag inte. Men öl är gott och gratis öl är ännu godare. Jag hade vid denna tidpunkt lyckats hitta åtta fel på killen. Flackande blick som gärna stannade i brösthöjd på alla tjejer. (osmakligt). Rapar är helt ok så länge de inte luktar skit. Vita tubsockor. Fula skor. Har han inte rätt märklig frisyr? Märker ni att det helt plötsligt börjar bli rätt trivala saker jag anser vara "fel".
När det börjar lida mot stängningsdags så är jag mer än måttligt berusad och förbannat kramsjuk. Öl har den inverkan på mig. Killen undrar om jag vill följa med honom hem och innan min hjärna och min mun hunnit synka sig så hör jag mnig själv säga ja. Sekunden efter så skriker hela mitt inre - VAD FAN SYSSLAR DU MED, ÄR DU HELT DJÄVLA DUM I HUVET!
Vi går och hämtar våra ytterkläder och hjärnan går nu för högtryck, försöker desperat hitta ett sätt att ta mig ur detta.
Utanför haket så stannar jag till och låtsas må illa. Han tittar lite smått äcklad på mig där jag står och hulkar.
- Du tänker väl inte spy va?
- Vadå, skulle du ha något emot det?
- Nja, neej, jag bara undra...
Vadå undra?Är grabben helt tiltad eller? Fan va äckligt att hångla med någon som just spytt.
- Du, jag ska nog gå hem istället. Mår inte så bra. Tack för en kul kväll.
- Va??? Vadå du ska gå hem, jag har ju fan pröjat en massa öl och allt.
Skit, hörde jag rätt? Står han och säger vad jag tror han säger?
- Du, med tanke på hur slimig du är just nu så ska du vara glad att du kommer så billigt undan.
Så vände jag på klacken och gick hem och lovade mig själv att aldrig mer gå på blinddejt.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Detta gäller nu inte bara saker som tv-spel, måleri, skriveri och sånt, utan även i kärlek. Ska det vara så ska det vara 100%. Jag menar nu inte att jag stänger in mig och min älskade och vägrar något annat komma in, utan snarare så att jag ger allt! Jag kan inte göra något halvdant och vara nöjd med det. Varför ens inleda något som man inte är villig att satsa på?
Minns en dejt som fick ett mindre lyckat slut pga av detta.
Jag och min dejt bestämmdes för att träffas på ett ölhak, för att liksom vara på neutral mark. Jag tyckte det var helt perfekt för 1. jag gillar öl och 2. att träffs ute är bra då man faktiskt lär sig mycket om den andra genom att se hur han beter sig ute bland andra människor.
Allt började bra. Vi möttes utanför och han såg ren och trevlig ut, snygga kläder och hade ett fast handslag. Finns människor vars handslag är som få en dö fisk i handen. Dessutom höll han upp dörren åt mig när vi gick in. Vi tog ett bord lång in i lokalen och beställde in två öl. Vi började lite trevande prata om neutrala saker som syskon, jobb och intressen. Jag märkte rätt snabbt att jag satt och blev irriterad på karln. Han satt hela tiden och snelade på något bakom mig. Jag kände mig tvungen att fråga:
-Är du skelögd eller är det nåt annat som är mer intressant att titta på eller?
Killen rycker till, rodnar och säger :
-Oj, nej, absolut inte.
Inte för att jag trodde på honom men jag tänkte heller inte ge honom den tillfredställelsen att vända mig om och titta. Så lågt skulle jag aldrig sjunka.
Jag är inte den som spottar i glaset och eftersom killen bjöd så ropade jag snabbt in en ny öl. Jag visste att eftersom jag redan hittat en grej jag inte gillade så skulle det gå snabbt utför med denna dejt. Jag var ju ändå ute och varför gå hem nykter, bättre att somna full och go.
Alla som känner mig vet att jag har en djävligt vass tunga. Men att jag säger "saker" med glimten i ögat och sällan för att såra någon. Men ibland händer sånt och det är bara att ta lärdom och hoppas att det inte händer igen.
Kvällen går och jag lyckas få i mig iallafall 5-6 öl innan killen tycker att det är dags att gå vidare. Det tycker inte jag. jag tyckte att vi kunde stanna ett tag till. Och på nåt djävla vis lyckas jag få honom att stanna kvar. Jag ville ju egentligen inte ens ha hans sällskap, så varför jag övertalade honom att stanna vet jag inte. Men öl är gott och gratis öl är ännu godare. Jag hade vid denna tidpunkt lyckats hitta åtta fel på killen. Flackande blick som gärna stannade i brösthöjd på alla tjejer. (osmakligt). Rapar är helt ok så länge de inte luktar skit. Vita tubsockor. Fula skor. Har han inte rätt märklig frisyr? Märker ni att det helt plötsligt börjar bli rätt trivala saker jag anser vara "fel".
När det börjar lida mot stängningsdags så är jag mer än måttligt berusad och förbannat kramsjuk. Öl har den inverkan på mig. Killen undrar om jag vill följa med honom hem och innan min hjärna och min mun hunnit synka sig så hör jag mnig själv säga ja. Sekunden efter så skriker hela mitt inre - VAD FAN SYSSLAR DU MED, ÄR DU HELT DJÄVLA DUM I HUVET!
Vi går och hämtar våra ytterkläder och hjärnan går nu för högtryck, försöker desperat hitta ett sätt att ta mig ur detta.
Utanför haket så stannar jag till och låtsas må illa. Han tittar lite smått äcklad på mig där jag står och hulkar.
- Du tänker väl inte spy va?
- Vadå, skulle du ha något emot det?
- Nja, neej, jag bara undra...
Vadå undra?Är grabben helt tiltad eller? Fan va äckligt att hångla med någon som just spytt.
- Du, jag ska nog gå hem istället. Mår inte så bra. Tack för en kul kväll.
- Va??? Vadå du ska gå hem, jag har ju fan pröjat en massa öl och allt.
Skit, hörde jag rätt? Står han och säger vad jag tror han säger?
- Du, med tanke på hur slimig du är just nu så ska du vara glad att du kommer så billigt undan.
Så vände jag på klacken och gick hem och lovade mig själv att aldrig mer gå på blinddejt.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
lördag 19 januari 2008
•• Buzan - ommöblerad ••
Finns det något som är mer enerverande än att gå in i en affär som man precis lärt sig hitta i och finna den totalt ommöblerad. Typ där pastan fanns förra veckan står i dag blöjor. Oki, det kanske är en hint att jag ska sluta vara singel. Men hade det inte varit bättre då om det stått ett gäng karlar där och sett gulliga ut, det hade ju dessutom gjort själva shoppandet roligare.
På tal om att möblera om så är det något jag älskar att göra. Typ varje gång jag storstädar. Och det kan bli ofta. Jag är en person som har ordning i mitt kaos så att säga. Men det är iallafal ett RENT kaos.
Nu ska jag gå och laga lite mat, tortellini con panna, min favorit, men jag vet att det inte är så den ska var. Men jag gillar det så. Grädde och mycket broccoli, majs och ärtor. Sen toppar man det med lite ruccula.
Ha, minns när jag åt det första gången, ruccola alltså. Jag trodde det var gräs!
Det var i Sperlonga, en liten pitoresk by 10 mil söder om Rom i Italien. Det var jag, sonen, hans pappa, pappans syster och mamma. Jag och sonen åkte från Sverige för att hälsa på mitt ex, "pappan", och då vi kom fram sa han sa att vi inte skulle vara kvar i Rom utan åka till sommarstället. Hans familj ville att vi skulle vara med dem. "Familjen" bor ofta hela sin semester antingen i Sperlonga eller på Sicilien, de bor ju annars i Rom, så att komma dit och få bo i en riktig italiensk familj är fan en ära. Jag saknar dessa sommrar i italien som fan.
Att äta "Italienskt" i italien är INTE samma sak som att äta pizza eller pasta. Så glöm det direkt.
Det verkar inte komma mycket vettigt ur mig så jag ber att få återkomma under dagen om jag kommer på nåt mer kul att skriva.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
På tal om att möblera om så är det något jag älskar att göra. Typ varje gång jag storstädar. Och det kan bli ofta. Jag är en person som har ordning i mitt kaos så att säga. Men det är iallafal ett RENT kaos.
Nu ska jag gå och laga lite mat, tortellini con panna, min favorit, men jag vet att det inte är så den ska var. Men jag gillar det så. Grädde och mycket broccoli, majs och ärtor. Sen toppar man det med lite ruccula.
Ha, minns när jag åt det första gången, ruccola alltså. Jag trodde det var gräs!
Det var i Sperlonga, en liten pitoresk by 10 mil söder om Rom i Italien. Det var jag, sonen, hans pappa, pappans syster och mamma. Jag och sonen åkte från Sverige för att hälsa på mitt ex, "pappan", och då vi kom fram sa han sa att vi inte skulle vara kvar i Rom utan åka till sommarstället. Hans familj ville att vi skulle vara med dem. "Familjen" bor ofta hela sin semester antingen i Sperlonga eller på Sicilien, de bor ju annars i Rom, så att komma dit och få bo i en riktig italiensk familj är fan en ära. Jag saknar dessa sommrar i italien som fan.
Att äta "Italienskt" i italien är INTE samma sak som att äta pizza eller pasta. Så glöm det direkt.
Det verkar inte komma mycket vettigt ur mig så jag ber att få återkomma under dagen om jag kommer på nåt mer kul att skriva.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
fredag 18 januari 2008
•• Buzan - kattmat ••
Det jag nu ska berätta hände för en sisådär 15 år sen.
Jag var hemma hos mina föräldrar och hälsade på under ett par dagar på våren. De hade då en norsk skogskatt, som var jätteknepig. Snäll och gosig men väldigt lynnig, om man nu kan säga det om en katt?
En av deras stugor skulle rustas upp efter att den fått en vattenskada och det var byggare på plats, en av dem hade en hund. Katten sitter på min axel och killarna kommer och ringer dörren för att säga att de är klara för dagen. Jag tänker inte på att katten sitter där utan går och öppnar, varpå hunden får se katten, som i sin tur försöker tvärvända, och hamnar i fejset på mig. Kattfan hon klöser och biter mig och gör allt i sin makt för att få bort mitt fejs så hon kan slippa undan hunden.
Killar står helt handfallna. Men plötsligt blir det fart på dem, en tar tag i huvet på mig, böjer det bakåt och frågar vart det finns vatten och is. Nu djävlar är det bråttom.
Den andra killen startar bilen och kör fram till dörren så nära det går. Med en stor dyngsur kall, inlindad i is, handduk tryckt mot munnen, huvudet bakåtlutat blåser vi iväg till sjukhuset.
Doktorn bad mig lägga mig ner och lyfte på hundduken och så fråga han om jag hade för vana att mata katten med min mun? Det var inte riktigt rätt tillfälle att få mig att skratta kan jag säga.
Man brukar vanligtvis inte sy djurbett, men så fick det bli. Han tyckte det var synd att en sån snygg läpp skulle vara tudelad. Jag kom hem med en stor blöt kompress på överläppen, såg ut som en tjock vit Hitler mustach. jag var skitsnygg! *lovar*
Numera har jag bara tre, knappt synliga, ärr på läppen. Men jag hatar fortfarande Norska skogskatter.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Jag var hemma hos mina föräldrar och hälsade på under ett par dagar på våren. De hade då en norsk skogskatt, som var jätteknepig. Snäll och gosig men väldigt lynnig, om man nu kan säga det om en katt?
En av deras stugor skulle rustas upp efter att den fått en vattenskada och det var byggare på plats, en av dem hade en hund. Katten sitter på min axel och killarna kommer och ringer dörren för att säga att de är klara för dagen. Jag tänker inte på att katten sitter där utan går och öppnar, varpå hunden får se katten, som i sin tur försöker tvärvända, och hamnar i fejset på mig. Kattfan hon klöser och biter mig och gör allt i sin makt för att få bort mitt fejs så hon kan slippa undan hunden.
Killar står helt handfallna. Men plötsligt blir det fart på dem, en tar tag i huvet på mig, böjer det bakåt och frågar vart det finns vatten och is. Nu djävlar är det bråttom.
Den andra killen startar bilen och kör fram till dörren så nära det går. Med en stor dyngsur kall, inlindad i is, handduk tryckt mot munnen, huvudet bakåtlutat blåser vi iväg till sjukhuset.
Doktorn bad mig lägga mig ner och lyfte på hundduken och så fråga han om jag hade för vana att mata katten med min mun? Det var inte riktigt rätt tillfälle att få mig att skratta kan jag säga.
Man brukar vanligtvis inte sy djurbett, men så fick det bli. Han tyckte det var synd att en sån snygg läpp skulle vara tudelad. Jag kom hem med en stor blöt kompress på överläppen, såg ut som en tjock vit Hitler mustach. jag var skitsnygg! *lovar*
Numera har jag bara tre, knappt synliga, ärr på läppen. Men jag hatar fortfarande Norska skogskatter.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
torsdag 17 januari 2008
•• Buzan - kung Midas ••
Ibland har jag svårt att förstå när jag ska hålla klaffen. Ni vet man kan få en blick eller en smärtsam spark på smalbenet... men jag sitter där och maler på ändå. Mina tjejkompisar är riktiga vänner för jag vet inte hur många gånger det hoppat grodor ur min mun på deras bekostnad. Men de vet att jag inte gör det för att vara elak, som tur är. Men jag är som jag är. Tydligen.
För några år sen var jag inne i en riktig skum period och tyckte verkligen inte om mig själv, inte för att jag gjort någon illa, utan bara för att jag tyckte att jag bara sabbade saker som egentligen var förbannat bra. Precis som Kung Midas, ni vet han som var så girig och allt han rörde blev till guld.
För att komma upp ur den där stora svarta gropen så började jag måla, "självporträtt", med en gemensam röd tråd genom alla... nakna, med bockfötter och svans. Ni vet en BITCH.
För att komma upp ur den där stora svarta gropen så började jag måla, "självporträtt", med en gemensam röd tråd genom alla... nakna, med bockfötter och svans. Ni vet en BITCH.
Alltså, vad är all yta när det verkligen kommer till kritan, allt snack. Vem är du om du inte vågra visa dig som du är.
Här är ett av mina mästerverk. NJUT!
•• Buzan - kastar sten••
Igår blev jag påminnad om varför jag är singel. Karlar är fan idioter ibland.
Jag kan inte med det där djävla spelet de kör. Först blir man tilltalad på ett gulligt flirtigt vis och när man svarar på samma flirtia vis , ja då ska nån polare påtala om att man minnsann vill ha sex.
Sånt retar mig till vansinne. På allvar, vem fan vill INTE ha sex?
För några år sen hängde jag på ett "kjamigt ställe". Plötsligt blev det en kraftig tillökning av medlemmar och från att ha varit rätt så överskådligt blev det skitstort, och helt plötsligt fick man mejl i sin lilla låda där det stod:
"Hej, du verkar snäll, ska vi knulla? "
"Du har kåta ögon , har du lust att ha lite skoj i sängen"
OSV.
Det var så sjukt desperat att jag inte ens iddes svara på elädet.
Det som retar mig är att folk inte har respekt för sex. Sex är något somkan SKA vara fint, passionerat, skoj och spännande. Med rätt person naturligtvis. Och att då vissa får det att låta som något fult och skamligt börjar jag fan undra i vilken division de lirar?
Jag varken vill eller har lust att ha sex med "vem som helst", det ger inte mig något mer än tillfällig tillfredställelse och mersmak.
Jag dementerar genast, om nu det skulle uppstå en åsikt/kommentar om att jag skriver detta för att jag är blyg eller pryd. För det är jag verkligen inte, kan genast säga att jag kan få killar att rodna genom att ribban hamnar lite väl lågt i vissa lägen.
Nu har jag spytt ur mig detta och insett att jag kommer missa tåget och därför bli typ 15minuter sen till jobbet. FAN!
Ha en bra dag alla ni.
Och Baristan - "Det" ÄR ett bra sätt att varva ner på.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
Jag kan inte med det där djävla spelet de kör. Först blir man tilltalad på ett gulligt flirtigt vis och när man svarar på samma flirtia vis , ja då ska nån polare påtala om att man minnsann vill ha sex.
Sånt retar mig till vansinne. På allvar, vem fan vill INTE ha sex?
För några år sen hängde jag på ett "kjamigt ställe". Plötsligt blev det en kraftig tillökning av medlemmar och från att ha varit rätt så överskådligt blev det skitstort, och helt plötsligt fick man mejl i sin lilla låda där det stod:
"Hej, du verkar snäll, ska vi knulla? "
"Du har kåta ögon , har du lust att ha lite skoj i sängen"
OSV.
Det var så sjukt desperat att jag inte ens iddes svara på elädet.
Det som retar mig är att folk inte har respekt för sex. Sex är något som
Jag varken vill eller har lust att ha sex med "vem som helst", det ger inte mig något mer än tillfällig tillfredställelse och mersmak.
Jag dementerar genast, om nu det skulle uppstå en åsikt/kommentar om att jag skriver detta för att jag är blyg eller pryd. För det är jag verkligen inte, kan genast säga att jag kan få killar att rodna genom att ribban hamnar lite väl lågt i vissa lägen.
Nu har jag spytt ur mig detta och insett att jag kommer missa tåget och därför bli typ 15minuter sen till jobbet. FAN!
Ha en bra dag alla ni.
Och Baristan - "Det" ÄR ett bra sätt att varva ner på.
BuzRösta • buzliv @ hotmail . com
onsdag 16 januari 2008
•• Buzan - Whoho-wii ••
Jag bor för tillfället i en kappsäck kan man säga. Det är väl därför jag är så ruggigt sugen på att spela tv-spel. När man inte kan, så vill man och när man kan, så vet man att man kan när man vill, så då tänker man inte på det. (Var det där begripligt?)
Har för tillfället bara tillgång till en dator och därför blir det just nu mycket film och serier. Film är kul och så, men jag har de senaste 20 åren, sedan jag köpte min första konsol, haft som vana att spela nån timme elelr två varje dag för att gå ner i varv.
Min son fick redan som 3-åring lära sig spela, allt för att jag skulle ha nån att lira med. Man är ju smart! Saken var den att ungen har en motorik som inte är av denna värld. Om han haft ett piono under fingrarna istället hade han nog varit konsertpianist. Det slutade med att Morsan åkte på dyngstryk rätt så snabbt - i de flesta spelen. *harkel* kanske inte något att skryta över men...
Jag älskar rpg-spel , gta är sjuk bra, FF som alla älskar kan jag fan inte med, hatar att sitta och vänta medans idioterna i spelet ska stå och snacka med varann, JAG vill styra spelet och inte tvärtom. Tycker heller inte så värst mycket om sportspel, kanske för att jag är en LIVE människa då det gäller sport, gillar inte ens att glo på sporten på TV. Fast jag gillar att glo på allt som splelas så länge jag har en öl och munnen får glappa.
Sonen och hans kompisar brukar ha diverse turnering hemma och då får jag vara enväldig domare. Vinnaren ska ju nämligen inte bara vinna på poäng, utan stilpoäng ska delas ut för hur man hanterar kontrollen, skrattpoäng ska dras av om de INTE skrattar åt mina lama kommentarer till deras spelstrategi. OSV. Nä, sonen brukar inte vinna, mest pga av att han förlorar poäng på att han inte skrattar :)
Tv-spel är sjuk kul och just nu bara längtar jag efter att ta fram gamal NES:en och lira lite.
BuzRösta
Har för tillfället bara tillgång till en dator och därför blir det just nu mycket film och serier. Film är kul och så, men jag har de senaste 20 åren, sedan jag köpte min första konsol, haft som vana att spela nån timme elelr två varje dag för att gå ner i varv.
Min son fick redan som 3-åring lära sig spela, allt för att jag skulle ha nån att lira med. Man är ju smart! Saken var den att ungen har en motorik som inte är av denna värld. Om han haft ett piono under fingrarna istället hade han nog varit konsertpianist. Det slutade med att Morsan åkte på dyngstryk rätt så snabbt - i de flesta spelen. *harkel* kanske inte något att skryta över men...
Jag älskar rpg-spel , gta är sjuk bra, FF som alla älskar kan jag fan inte med, hatar att sitta och vänta medans idioterna i spelet ska stå och snacka med varann, JAG vill styra spelet och inte tvärtom. Tycker heller inte så värst mycket om sportspel, kanske för att jag är en LIVE människa då det gäller sport, gillar inte ens att glo på sporten på TV. Fast jag gillar att glo på allt som splelas så länge jag har en öl och munnen får glappa.
Sonen och hans kompisar brukar ha diverse turnering hemma och då får jag vara enväldig domare. Vinnaren ska ju nämligen inte bara vinna på poäng, utan stilpoäng ska delas ut för hur man hanterar kontrollen, skrattpoäng ska dras av om de INTE skrattar åt mina lama kommentarer till deras spelstrategi. OSV. Nä, sonen brukar inte vinna, mest pga av att han förlorar poäng på att han inte skrattar :)
Tv-spel är sjuk kul och just nu bara längtar jag efter att ta fram gamal NES:en och lira lite.
BuzRösta
tisdag 15 januari 2008
•• Buzan - kramsjuk ••
Idag är en sån där dag då man bara längtar efter en kram eller tjugotvå. Det är det trista med singellivet, att inte ha möjlig att kramas med någon man tycker om.
Jag är en rysligt kramig tjej. Kramar gärna och ofta mina vänner, snygga och trevliga killar så fort jag kommer åt, men framför allt kramas jag mycket med min familj. Man vet fan aldrig när någon av de försvinner.
Min mamma var nära att gå bort för drygt tre år sen. Hon är en riktig krutkärring och envis så det förslår, jobbar och sliter 7 dagar i veckan och oftast är 15 timmar mininum / dag. Hon gnäller sällan på att hon är dålig eller sjuk, nä, hon biter ihop och jobbar på. Fast så är det tydligen om man är egen företagare idag.
Min mamma vaknade i en dag och hade en ruskig huvudvärk, men tänkte inte mer på det utan gick och jobbade. Så höll det på, i flera dagar, huvudvärken blev bara värre och värre och de slutade med att hon inte kom ur sängen. Kroppen vägra fungera. Hon skyggade för minsta ljus och sa åt oss att prata tystare om vi viskade.
- Asch, det är bara influensa, sa hon. Men pappa bar ut henne och satte henne i bilen och körde till sjukhuset. Och jag kan säga att hade hon kommit in 1 timme senare hade hon inte varit i livet idag. Hon hade tbe, en hjärninflammation som man får av fästingbett. Hon låg nedsövd i 3 dagar och hon gick ner 10-15 kilo på ett par veckor.
Min mamma är idag bättre, men har dåligt närminne, svårt med motoriken i hela högersida, svårt med solljus och högt ljud. Men hon lever.
Så passa på att ge dina nära och kära en kram - nu!
Kram till er alla.
Jag är en rysligt kramig tjej. Kramar gärna och ofta mina vänner, snygga och trevliga killar så fort jag kommer åt, men framför allt kramas jag mycket med min familj. Man vet fan aldrig när någon av de försvinner.
Min mamma var nära att gå bort för drygt tre år sen. Hon är en riktig krutkärring och envis så det förslår, jobbar och sliter 7 dagar i veckan och oftast är 15 timmar mininum / dag. Hon gnäller sällan på att hon är dålig eller sjuk, nä, hon biter ihop och jobbar på. Fast så är det tydligen om man är egen företagare idag.
Min mamma vaknade i en dag och hade en ruskig huvudvärk, men tänkte inte mer på det utan gick och jobbade. Så höll det på, i flera dagar, huvudvärken blev bara värre och värre och de slutade med att hon inte kom ur sängen. Kroppen vägra fungera. Hon skyggade för minsta ljus och sa åt oss att prata tystare om vi viskade.
- Asch, det är bara influensa, sa hon. Men pappa bar ut henne och satte henne i bilen och körde till sjukhuset. Och jag kan säga att hade hon kommit in 1 timme senare hade hon inte varit i livet idag. Hon hade tbe, en hjärninflammation som man får av fästingbett. Hon låg nedsövd i 3 dagar och hon gick ner 10-15 kilo på ett par veckor.
Min mamma är idag bättre, men har dåligt närminne, svårt med motoriken i hela högersida, svårt med solljus och högt ljud. Men hon lever.
Så passa på att ge dina nära och kära en kram - nu!
Kram till er alla.
måndag 14 januari 2008
•• Buzan - hopplös ••
En dag kom min kompis, vi kan kalla henne kastrullhäxan, hem till mig och jag han knappt öppna dörren innan hon stack en skiva under näsan på mig.
- Vad e detta?
- Men fatta, jag har hittat en låt, och den handlar fan om dig ju.
- Om mig? Hur då menar du.. ??
Kastrullhäxan ler som bara hon kan och efter att ha tagit av sig skor och jacka, ja hon är trots namnet väldigt renlig och skötsam, knallar hon fram till datorn och stoppar in skivan i cd-spelaren.
Aldrig nöjd, aldrig nöjd Mm...
Usch, hur kunde jag dejta det där? Att jag trodde det skulle fungera. Det började bra, men sen efter nån dag försvann all hans charm och han blekna.
Det var inte den första i år och definitivt inte sista. Det brukar bubbla från start, med spännande prat, romantiska möten med kyssar.
Men sen tröttna jag direkt. Vilken äcklig andedräkt, hans irriterande tics, han är royalist.
Jag förtjänar faktiskt något bättre. Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill.
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. För lång eller kort eller smal eller bred. Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå. Men herregud, jag kan få bättre än så.
Jag har verkligen provat med allt. Jag har träffat, för fan, hela världen. Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj. Jag har till och med surfat på nätet. Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt. Han skriver så fult och han sjunger så falskt. Vilken läskig mustasch, alldeles för lat, var är hans sinne för humor? Nej, jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins. Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät. Varför ska jag nöja mig med nåt mindre, när jag vet jag kan fixa vem jag vill?
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. För lång eller kort eller smal eller bred. Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå, men herregud, jag kan få bättre än så. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. Mm...
Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt, jag har gett alla den chans jag har kunnat. Dom har vart snygga, dom har vart rika, dom har vart stygga, dom har vart dryga. Men inte nånstans har det funnits nån man som lyckats få mig att mjukna.
Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. För lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå. Men herregud, jag kan få bättre än så.
Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. För lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Aldrig, aldrig nöjdAldrig, aldrig, aldrig nöjd!
- VAFAN! Skulle det där vara jag??? Å du ska kalla dig kompis *fnys* Du får vara djävligt glad att jag har en back öl hemma nu, för annars hade du fått åka hem direkt :)
- Mmm, jag vet! Men erkänn, det är lite som du iallafall.. om man tar bort det där med dejtandet :) mohaahhahaa
Ja, jag är nog helt hopplös...
- Vad e detta?
- Men fatta, jag har hittat en låt, och den handlar fan om dig ju.
- Om mig? Hur då menar du.. ??
Kastrullhäxan ler som bara hon kan och efter att ha tagit av sig skor och jacka, ja hon är trots namnet väldigt renlig och skötsam, knallar hon fram till datorn och stoppar in skivan i cd-spelaren.
Aldrig nöjd, aldrig nöjd Mm...
Usch, hur kunde jag dejta det där? Att jag trodde det skulle fungera. Det började bra, men sen efter nån dag försvann all hans charm och han blekna.
Det var inte den första i år och definitivt inte sista. Det brukar bubbla från start, med spännande prat, romantiska möten med kyssar.
Men sen tröttna jag direkt. Vilken äcklig andedräkt, hans irriterande tics, han är royalist.
Jag förtjänar faktiskt något bättre. Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill.
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. För lång eller kort eller smal eller bred. Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå. Men herregud, jag kan få bättre än så.
Jag har verkligen provat med allt. Jag har träffat, för fan, hela världen. Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj. Jag har till och med surfat på nätet. Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt. Han skriver så fult och han sjunger så falskt. Vilken läskig mustasch, alldeles för lat, var är hans sinne för humor? Nej, jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins. Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät. Varför ska jag nöja mig med nåt mindre, när jag vet jag kan fixa vem jag vill?
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. För lång eller kort eller smal eller bred. Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå, men herregud, jag kan få bättre än så. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd. Mm...
Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt, jag har gett alla den chans jag har kunnat. Dom har vart snygga, dom har vart rika, dom har vart stygga, dom har vart dryga. Men inte nånstans har det funnits nån man som lyckats få mig att mjukna.
Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. För lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå. Men herregud, jag kan få bättre än så.
Dom har vart gamla, dom har vart unga, dom har vart smarta, dom har vart dumma. För lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel. Aldrig, aldrig nöjdAldrig, aldrig, aldrig nöjd!
- VAFAN! Skulle det där vara jag??? Å du ska kalla dig kompis *fnys* Du får vara djävligt glad att jag har en back öl hemma nu, för annars hade du fått åka hem direkt :)
- Mmm, jag vet! Men erkänn, det är lite som du iallafall.. om man tar bort det där med dejtandet :) mohaahhahaa
Ja, jag är nog helt hopplös...
söndag 13 januari 2008
•• Buzan - sagotant ••
Läste en blogg för ett par dagar sen om något som hänt på ett flygplan och jag minns en story som min vännina berättade. En sån där solskenshistoria som man bara blir glad i hela kroppen av att höra.
Min väninnan skulle ut och flyga och på planet hamnar hon bredvid en mörkhyad dam och hennes två barn. Damen har stora pråliga ringar och flygvärdinnorna passar upp på henne, så min väninna får intrycket av att det är en betydelsefull person. Säkert pratar de inte svenska, tänker hon. Varför hon ens tänkte så minns hon inte.
Min väninna sitter vid fönstret i stolen intill sitter den lilla 4-åriga tösen och fördriver tiden med att rita. Plötsligt tappar tösen en krita på golvet, min väninna tar upp den och räcker den mot flickan och ler, hon vet ju inte på vilket språk hon ska tilltala den lilla tösen.
Det går någon minuter sen hör hon fuck you!
Va i hela fridens namn, tänker min väninna, sitter ungen och säger fuck you?
-Fuck you!, ännu en gång hör hon det, hon vänder sig mot damen som nu sitter och ler ett sånt ljuvligt leende så det gnistar om de vita tänderna. Min väninna blir lite förbryllad, tänker så det knakar och kommer strax på att tösen inte alls säger fuck you utan thank you.
Det visade sig att de visst var svenskar och att tösen troligen snappat upp ordet från tv, och ville vara lite artig. Visst är väl barn söta!
Min väninnan skulle ut och flyga och på planet hamnar hon bredvid en mörkhyad dam och hennes två barn. Damen har stora pråliga ringar och flygvärdinnorna passar upp på henne, så min väninna får intrycket av att det är en betydelsefull person. Säkert pratar de inte svenska, tänker hon. Varför hon ens tänkte så minns hon inte.
Min väninna sitter vid fönstret i stolen intill sitter den lilla 4-åriga tösen och fördriver tiden med att rita. Plötsligt tappar tösen en krita på golvet, min väninna tar upp den och räcker den mot flickan och ler, hon vet ju inte på vilket språk hon ska tilltala den lilla tösen.
Det går någon minuter sen hör hon fuck you!
Va i hela fridens namn, tänker min väninna, sitter ungen och säger fuck you?
-Fuck you!, ännu en gång hör hon det, hon vänder sig mot damen som nu sitter och ler ett sånt ljuvligt leende så det gnistar om de vita tänderna. Min väninna blir lite förbryllad, tänker så det knakar och kommer strax på att tösen inte alls säger fuck you utan thank you.
Det visade sig att de visst var svenskar och att tösen troligen snappat upp ordet från tv, och ville vara lite artig. Visst är väl barn söta!
fredag 11 januari 2008
•• Buzan - intervjuoffer ••
Hej Buzan! Får jag ställa några frågor om mej?
Det är klart jag får!
Vem är jag egentligen?
Det var en svår fråga jag ställer. Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Jag är som jag är, det har bara blivit så. Se där, fatalist är jag tydligen, och så har jag ett himla gott humör sägs det. Värsta buztypen, typ. Hmm.. folk säger att jag är för snäll för mitt eget bästa... Är det en komplimang tro?
Jag har hört att jag är singel. Vad tycker jag om det månntro?
Tackar som frågar. Vid sidan om sonen och katten är singellivet det käraste jag har. Vi passar väldigt bra ihop. Det tycker precis som jag i allt, fast tvärtom. Men i väntan på "mr drömprins" så får det väl duga. (Vart skulle man kunna hitta en tv-spelgalen, öldiggande, småbusig karl?)
Och var bor jag?
I Stockholm, som faktiskt ligger rätt bra placerat om jag får säga så, nära till allt. Fast världen blir ju minde och mindre för varje dag. Det vet jag bestämt för jag sprang på grannen då jag var i Thailand.
Vad gör jag i Stockholm?
Jag jobbar som webbproducent, lyssnar på musik och ser på film, springer gärna och ofta och tittar på band som lirar lite här och var på klubbar och festivaler. Jag ritar/målar och skriver, älskar TV-spel. På tok för mycket tid går åt till datorn och internet. Pratar i radio gör jag så ofta jag kan!
Innan jag slutar så måste jag ställa mig en sista fråga. Vad gillar jag?
Lätt fråga.. Inte getingar!!
Men musik, film och att prata i radio.
Det är klart jag får!
Vem är jag egentligen?
Det var en svår fråga jag ställer. Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Jag är som jag är, det har bara blivit så. Se där, fatalist är jag tydligen, och så har jag ett himla gott humör sägs det. Värsta buztypen, typ. Hmm.. folk säger att jag är för snäll för mitt eget bästa... Är det en komplimang tro?
Jag har hört att jag är singel. Vad tycker jag om det månntro?
Tackar som frågar. Vid sidan om sonen och katten är singellivet det käraste jag har. Vi passar väldigt bra ihop. Det tycker precis som jag i allt, fast tvärtom. Men i väntan på "mr drömprins" så får det väl duga. (Vart skulle man kunna hitta en tv-spelgalen, öldiggande, småbusig karl?)
Och var bor jag?
I Stockholm, som faktiskt ligger rätt bra placerat om jag får säga så, nära till allt. Fast världen blir ju minde och mindre för varje dag. Det vet jag bestämt för jag sprang på grannen då jag var i Thailand.
Vad gör jag i Stockholm?
Jag jobbar som webbproducent, lyssnar på musik och ser på film, springer gärna och ofta och tittar på band som lirar lite här och var på klubbar och festivaler. Jag ritar/målar och skriver, älskar TV-spel. På tok för mycket tid går åt till datorn och internet. Pratar i radio gör jag så ofta jag kan!
Innan jag slutar så måste jag ställa mig en sista fråga. Vad gillar jag?
Lätt fråga.. Inte getingar!!
Men musik, film och att prata i radio.
•• Buzan - ett recept? ••
Buz-recept
- 7 tum humor
- 1 mäling busighet
- 1 fot hett temperament (finns inte det går det bra med selleri)
- 3 delar konstnärlighet
- 1 nypa förnuft
- 8 famnar kamratskap
- 1 skopa smörflin
- 2 kannor ironi
- 9 kvarter moderskärlek
- 6 sjömil självdistans
Rör med omsorg och passion, låt vara i värme över 30ºC. Serveras gärna med en kall öl
VARNING: Don't try this at home...
onsdag 9 januari 2008
•• Buzan - bortglömd ••
Igår när jag satt på tåget hem efter jobbet kom jag på vad dagens (läs gårdagens) blogg skulle handla om.
Jag blev eld och lågor och kunde inte komma hem fort nog tyckte jag, dock tar det 45 att åka mellan min tillfälliga ryggsäck och jobb. Jag började redigera bloggen i huvet, stycka upp den, var ta mig tusan inne på korrläsningen när konduktören kom och ville se biljetten. Tanken fick ett annat fokus och vips så hade jag glömt bort hela storyn. Hur jag än försökte komma på vad det var så gick det bara inte. Jag tänkte som jag brukar, om jag inte tänker på det så kommer det tillbaka. Men se det gjorde det inte alls. Och inget annat heller för den delen. Jag satt med bloggfönstret öppet och den vita, tomma sidan bara lös mot mig på ett retsamt sätt.
Detta är anledningen till att det inte blev något inlägg igår. Undrar om man kan köpa ett sånt där 4gb flashminne och koppla in någonstans och lagra undan lite av alla de där sakerna man har i huvudet men inte använder så ofta.
Jag blev eld och lågor och kunde inte komma hem fort nog tyckte jag, dock tar det 45 att åka mellan min tillfälliga ryggsäck och jobb. Jag började redigera bloggen i huvet, stycka upp den, var ta mig tusan inne på korrläsningen när konduktören kom och ville se biljetten. Tanken fick ett annat fokus och vips så hade jag glömt bort hela storyn. Hur jag än försökte komma på vad det var så gick det bara inte. Jag tänkte som jag brukar, om jag inte tänker på det så kommer det tillbaka. Men se det gjorde det inte alls. Och inget annat heller för den delen. Jag satt med bloggfönstret öppet och den vita, tomma sidan bara lös mot mig på ett retsamt sätt.
Detta är anledningen till att det inte blev något inlägg igår. Undrar om man kan köpa ett sånt där 4gb flashminne och koppla in någonstans och lagra undan lite av alla de där sakerna man har i huvudet men inte använder så ofta.
måndag 7 januari 2008
•• Buzan - kattastrof ••
Ja, det är faktiskt helt sant.
Min katt pratar.
När jag kommer hem från jobbet och hon varit ute så kommer hon emot mig och pratar högt och stryker sig runt benen. Mjauuu, mjoooo, mjuaaaa...
Jag fick katten för en sisådär 6 år sedan, och då var hon så rädd och det tog nästan ett år innan jag fick klappa henne eller ta upp henne. Familjen katten kom från hade små barn som varit lite stygga mot katten. Som sagt tog det ett år att få hennes respekt och tilltro. Nu släpper hon mig inte. Hon ska gå med överallt, går jag till affären ska hon med och sitta en bit bort i en buske och vänta. har jag varit borta för länge får jag mig en utskällningen när jag kommer hem och så sitter hon och blänger surt på mig hela kvällen, hon kan till och med vägra sova i sängen.
Om jag är hundvakt åt mina föräldrars hund och ska ut och rasta hunden, då ska min katt gå brevid och prata. Hon följer med hela rundan och om vi möter en annan matte/husse med dennes hund kollar hon först in vad för typ av hund (hon känner vid det här laget alla hundar i området, och alla katter med för den delen) det är, beroende på vem det nu är så
A) står hon kvar och se söt ut
B) springer och gömmer sig i en buske
När det är grönt kommer hon framskuttades och verkar tycka att vi ska fortsätta gå.
De gamla tanterna på min gatan är helt tokiga i henne för är katten ute har de någon att prata med.
Just nu ligger hon på rygg med alla benen utsträckta och ser ut att njuta något enormt. tror jag ska ta och krypa till kojs jag också.
Natti natti
Min katt pratar.
När jag kommer hem från jobbet och hon varit ute så kommer hon emot mig och pratar högt och stryker sig runt benen. Mjauuu, mjoooo, mjuaaaa...
Jag fick katten för en sisådär 6 år sedan, och då var hon så rädd och det tog nästan ett år innan jag fick klappa henne eller ta upp henne. Familjen katten kom från hade små barn som varit lite stygga mot katten. Som sagt tog det ett år att få hennes respekt och tilltro. Nu släpper hon mig inte. Hon ska gå med överallt, går jag till affären ska hon med och sitta en bit bort i en buske och vänta. har jag varit borta för länge får jag mig en utskällningen när jag kommer hem och så sitter hon och blänger surt på mig hela kvällen, hon kan till och med vägra sova i sängen.
Om jag är hundvakt åt mina föräldrars hund och ska ut och rasta hunden, då ska min katt gå brevid och prata. Hon följer med hela rundan och om vi möter en annan matte/husse med dennes hund kollar hon först in vad för typ av hund (hon känner vid det här laget alla hundar i området, och alla katter med för den delen) det är, beroende på vem det nu är så
A) står hon kvar och se söt ut
B) springer och gömmer sig i en buske
När det är grönt kommer hon framskuttades och verkar tycka att vi ska fortsätta gå.
De gamla tanterna på min gatan är helt tokiga i henne för är katten ute har de någon att prata med.
Just nu ligger hon på rygg med alla benen utsträckta och ser ut att njuta något enormt. tror jag ska ta och krypa till kojs jag också.
Natti natti
söndag 6 januari 2008
•• Buzan - en stalker?••
Har haft en dundrandes huvudvärk i flera dagar nu. Känns som om huvudet ska sprängas och jag är konstant spyfärdig. *Går och tar en alvedon*.
Jag har precis druckit en dubbel kaffelatte, ätit en liten, liten pytteliten ostmacka. Medan jag försökte få ner mackan lyssnade jag på lite musik och plötsligt kommer en låt (vampyrflickan) med Lasse Lindh och jag blir genast glad. Lasse är nämligen en kille som får mig att skratta, högt!
Det hela började 2001-2002, när jag hängde på ett "kjamigt" community och lärde känna en kille som drev ett eget skivbolag. Av denna kille fick jag en hel del bra musik av för mig helt okända svenska musiker. Bland de låtar jag fick fastnade jag för en kille som hette Lasse Lindh, hans texter var så förbannat klockrena. Hur som helst så gick det flera år och jag glömde bort att kolla upp denna Lasse Lindh, han hade under tiden hunnit släppa hela fem album (inte alla som soloartist utan även med tribeca).
Det var när jag av en slump fick höra låten Svenska Hjärtan som jag insåg att det vara samma Lasse som jag hade hört för så många år sen. Skillanden var att han nu sjöng på svenska och texten var om ännu mer klockren. Jag har tidigare tyckt att svenska språket var fult och torftigt och inte alls passade sig att göra låtar på, men ack så fel jag haft. Det insåg jag nu.
När jag i aug 2006 började på närradion i vår stad så tog jag chansen att få göra intervjuer med svenska artister, vars musik jag gillade. Naturligtvis fanns Lasse med på listan.
Dagen d kom och det var med spänning jag tog mig till studion och nervöst slog nummret till Lasses mobil. Snacka om att jag blev smått panikslagen när jag fick Lasses telesvar i örat. Jag prövade hans hemnummer, inget svar där heller. Jag la på och sa till teknikern att vi nog fick skjuta lite på intervjun. Jag suckade och prövade att ringa igen och igen och igen. Jag kände mig mer som en stalker än radiopratatare den dagen kan jag säga.
Allt slutade väl i allafall och jag fick min pratstund. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge (eller som Lasse säger "väntar alltid för länge"). Lasse hade som vanlig glömt bort tiden, han gör lätt det när han sitter i studion, tydligen.
45 minuter går fort när man har kul och kul hade vi. Lasse är en otroligt ödmjuk, omtänksam och yrslig kille...OCH rolig. Fan vad vi skrattade, inte åt utan med honom. Och det är få personer som kan få mig att skratta högt kan jag be om att få tillägga.
Därför tänker jag nu rekommendera dig att lyssnar på en låt med Lasse Lindh varje dag.
Jag ger dig inte min morgon och inte min dag - du får nåt så mycket bättre - du får hela djävla jag
Jag har precis druckit en dubbel kaffelatte, ätit en liten, liten pytteliten ostmacka. Medan jag försökte få ner mackan lyssnade jag på lite musik och plötsligt kommer en låt (vampyrflickan) med Lasse Lindh och jag blir genast glad. Lasse är nämligen en kille som får mig att skratta, högt!
Det hela började 2001-2002, när jag hängde på ett "kjamigt" community och lärde känna en kille som drev ett eget skivbolag. Av denna kille fick jag en hel del bra musik av för mig helt okända svenska musiker. Bland de låtar jag fick fastnade jag för en kille som hette Lasse Lindh, hans texter var så förbannat klockrena. Hur som helst så gick det flera år och jag glömde bort att kolla upp denna Lasse Lindh, han hade under tiden hunnit släppa hela fem album (inte alla som soloartist utan även med tribeca).
Det var när jag av en slump fick höra låten Svenska Hjärtan som jag insåg att det vara samma Lasse som jag hade hört för så många år sen. Skillanden var att han nu sjöng på svenska och texten var om ännu mer klockren. Jag har tidigare tyckt att svenska språket var fult och torftigt och inte alls passade sig att göra låtar på, men ack så fel jag haft. Det insåg jag nu.
När jag i aug 2006 började på närradion i vår stad så tog jag chansen att få göra intervjuer med svenska artister, vars musik jag gillade. Naturligtvis fanns Lasse med på listan.
Dagen d kom och det var med spänning jag tog mig till studion och nervöst slog nummret till Lasses mobil. Snacka om att jag blev smått panikslagen när jag fick Lasses telesvar i örat. Jag prövade hans hemnummer, inget svar där heller. Jag la på och sa till teknikern att vi nog fick skjuta lite på intervjun. Jag suckade och prövade att ringa igen och igen och igen. Jag kände mig mer som en stalker än radiopratatare den dagen kan jag säga.
Allt slutade väl i allafall och jag fick min pratstund. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge (eller som Lasse säger "väntar alltid för länge"). Lasse hade som vanlig glömt bort tiden, han gör lätt det när han sitter i studion, tydligen.
45 minuter går fort när man har kul och kul hade vi. Lasse är en otroligt ödmjuk, omtänksam och yrslig kille...OCH rolig. Fan vad vi skrattade, inte åt utan med honom. Och det är få personer som kan få mig att skratta högt kan jag be om att få tillägga.
Därför tänker jag nu rekommendera dig att lyssnar på en låt med Lasse Lindh varje dag.
Jag ger dig inte min morgon och inte min dag - du får nåt så mycket bättre - du får hela djävla jag
lördag 5 januari 2008
•• Buzan - löfteslös? ••
Häromdagen, närmare bestämt i tisdags, satt jag och min kollega på mitt absoluta favorit lunchställe. Vi hade hittat ett ledigt bord och slagit oss ner för att invänta maten och vi småpratade lite om vad vi gjort under jul- och nyårshelgen, ämnet gled snart in på det där med nyårslöften.
Jag är definitivt inte en person som klockan tolv står med glaset i näven och inbillar mig att om jag lovar mig själv nåt NU så kommer det att slå in. Pyttsan, jag VET att man får slita för att ta sig från punkt A till punkt B, den resan kan inget löfte i världen göra varken enklare eller snabbare. Dessutom tycker jag att det är att spilla bort ett fint glas skumpa.
Jag tror faktiskt aldrig att jag gett mig själv ett nyårslöfte. Jag minns däremot att två av mina kompisar ett år (typ 1993) lovade att sluta röka. De införskaffade både plåster och tuggummi, som på den tiden bara hade en smak - äcklig. De kämpade och slet, blev sura, griniga, lättirriterade, klagade på viktökning och jag vet inte vad. Men varje torsdag-fredag-lördag så stod de där med sin cigg i handen och sa att de bara feströkte. Ja, eller hur!
Det hela slutade med att det var JAG som slutade röka, utan att ha lovat mig själv det. Jag var bara så ruggigt bakis, ni vet så där bakis som man bara kan vara när man är i 20-års åldern. Jag trodde på allvar jag skulle dö om jag ens rörde på mig eller ännu mindre andades, så illa var det. Jag la ciggen på hyllan i hallen och glömde helt sonika bort att röka, i typ 14 dagar, och jag inte tagit ett bloss sedan dess! Inte ens "feströkt". Det du!
Dessutom tror jag nyårslöften ger prestationsångest. Vill jag exempelvis träna så ska det vara för att jag verkligen vill det och tycker det är skoj, inte för att jag lovat mig det i ett svagt ögonblick av både alkolholberusning och grupptryck. Jag tycker faktiskt rent av nyårslöften är för loosers.
Vad tycker du? Och vad var i så fall ditt nyårslöfte?
Jag är definitivt inte en person som klockan tolv står med glaset i näven och inbillar mig att om jag lovar mig själv nåt NU så kommer det att slå in. Pyttsan, jag VET att man får slita för att ta sig från punkt A till punkt B, den resan kan inget löfte i världen göra varken enklare eller snabbare. Dessutom tycker jag att det är att spilla bort ett fint glas skumpa.
Jag tror faktiskt aldrig att jag gett mig själv ett nyårslöfte. Jag minns däremot att två av mina kompisar ett år (typ 1993) lovade att sluta röka. De införskaffade både plåster och tuggummi, som på den tiden bara hade en smak - äcklig. De kämpade och slet, blev sura, griniga, lättirriterade, klagade på viktökning och jag vet inte vad. Men varje torsdag-fredag-lördag så stod de där med sin cigg i handen och sa att de bara feströkte. Ja, eller hur!
Det hela slutade med att det var JAG som slutade röka, utan att ha lovat mig själv det. Jag var bara så ruggigt bakis, ni vet så där bakis som man bara kan vara när man är i 20-års åldern. Jag trodde på allvar jag skulle dö om jag ens rörde på mig eller ännu mindre andades, så illa var det. Jag la ciggen på hyllan i hallen och glömde helt sonika bort att röka, i typ 14 dagar, och jag inte tagit ett bloss sedan dess! Inte ens "feströkt". Det du!
Dessutom tror jag nyårslöften ger prestationsångest. Vill jag exempelvis träna så ska det vara för att jag verkligen vill det och tycker det är skoj, inte för att jag lovat mig det i ett svagt ögonblick av både alkolholberusning och grupptryck. Jag tycker faktiskt rent av nyårslöften är för loosers.
Vad tycker du? Och vad var i så fall ditt nyårslöfte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
