•• Buzan - löfteslös? ••

Häromdagen, närmare bestämt i tisdags, satt jag och min kollega på mitt absoluta favorit lunchställe. Vi hade hittat ett ledigt bord och slagit oss ner för att invänta maten och vi småpratade lite om vad vi gjort under jul- och nyårshelgen, ämnet gled snart in på det där med nyårslöften.

Jag är definitivt inte en person som klockan tolv står med glaset i näven och inbillar mig att om jag lovar mig själv nåt NU så kommer det att slå in. Pyttsan, jag VET att man får slita för att ta sig från punkt A till punkt B, den resan kan inget löfte i världen göra varken enklare eller snabbare. Dessutom tycker jag att det är att spilla bort ett fint glas skumpa.

Jag tror faktiskt aldrig att jag gett mig själv ett nyårslöfte. Jag minns däremot att två av mina kompisar ett år (typ 1993) lovade att sluta röka. De införskaffade både plåster och tuggummi, som på den tiden bara hade en smak - äcklig. De kämpade och slet, blev sura, griniga, lättirriterade, klagade på viktökning och jag vet inte vad. Men varje torsdag-fredag-lördag så stod de där med sin cigg i handen och sa att de bara feströkte. Ja, eller hur!

Det hela slutade med att det var JAG som slutade röka, utan att ha lovat mig själv det. Jag var bara så ruggigt bakis, ni vet så där bakis som man bara kan vara när man är i 20-års åldern. Jag trodde på allvar jag skulle dö om jag ens rörde på mig eller ännu mindre andades, så illa var det. Jag la ciggen på hyllan i hallen och glömde helt sonika bort att röka, i typ 14 dagar, och jag inte tagit ett bloss sedan dess! Inte ens "feströkt". Det du!

Dessutom tror jag nyårslöften ger prestationsångest. Vill jag exempelvis träna så ska det vara för att jag verkligen vill det och tycker det är skoj, inte för att jag lovat mig det i ett svagt ögonblick av både alkolholberusning och grupptryck. Jag tycker faktiskt rent av nyårslöften är för loosers.

Vad tycker du? Och vad var i så fall ditt nyårslöfte?