•• Buzan - en stalker?••

Har haft en dundrandes huvudvärk i flera dagar nu. Känns som om huvudet ska sprängas och jag är konstant spyfärdig. *Går och tar en alvedon*.

Jag har precis druckit en dubbel kaffelatte, ätit en liten, liten pytteliten ostmacka. Medan jag försökte få ner mackan lyssnade jag på lite musik och plötsligt kommer en låt (vampyrflickan) med Lasse Lindh och jag blir genast glad. Lasse är nämligen en kille som får mig att skratta, högt!

Det hela började 2001-2002, när jag hängde på ett "kjamigt" community och lärde känna en kille som drev ett eget skivbolag. Av denna kille fick jag en hel del bra musik av för mig helt okända svenska musiker. Bland de låtar jag fick fastnade jag för en kille som hette Lasse Lindh, hans texter var så förbannat klockrena. Hur som helst så gick det flera år och jag glömde bort att kolla upp denna Lasse Lindh, han hade under tiden hunnit släppa hela fem album (inte alla som soloartist utan även med tribeca).

Det var när jag av en slump fick höra låten Svenska Hjärtan som jag insåg att det vara samma Lasse som jag hade hört för så många år sen. Skillanden var att han nu sjöng på svenska och texten var om ännu mer klockren. Jag har tidigare tyckt att svenska språket var fult och torftigt och inte alls passade sig att göra låtar på, men ack så fel jag haft. Det insåg jag nu.

När jag i aug 2006 började på närradion i vår stad så tog jag chansen att få göra intervjuer med svenska artister, vars musik jag gillade. Naturligtvis fanns Lasse med på listan.

Dagen d kom och det var med spänning jag tog mig till studion och nervöst slog nummret till Lasses mobil. Snacka om att jag blev smått panikslagen när jag fick Lasses telesvar i örat. Jag prövade hans hemnummer, inget svar där heller. Jag la på och sa till teknikern att vi nog fick skjuta lite på intervjun. Jag suckade och prövade att ringa igen och igen och igen. Jag kände mig mer som en stalker än radiopratatare den dagen kan jag säga.

Allt slutade väl i allafall och jag fick min pratstund. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge (eller som Lasse säger "väntar alltid för länge"). Lasse hade som vanlig glömt bort tiden, han gör lätt det när han sitter i studion, tydligen.

45 minuter går fort när man har kul och kul hade vi. Lasse är en otroligt ödmjuk, omtänksam och yrslig kille...OCH rolig. Fan vad vi skrattade, inte åt utan med honom. Och det är få personer som kan få mig att skratta högt kan jag be om att få tillägga.

Därför tänker jag nu rekommendera dig att lyssnar på en låt med Lasse Lindh varje dag.

Jag ger dig inte min morgon och inte min dag - du får nåt så mycket bättre - du får hela djävla jag