•• Buzan - kattastrof ••

Ja, det är faktiskt helt sant.
Min katt pratar.

När jag kommer hem från jobbet och hon varit ute så kommer hon emot mig och pratar högt och stryker sig runt benen. Mjauuu, mjoooo, mjuaaaa...

Jag fick katten för en sisådär 6 år sedan, och då var hon så rädd och det tog nästan ett år innan jag fick klappa henne eller ta upp henne. Familjen katten kom från hade små barn som varit lite stygga mot katten. Som sagt tog det ett år att få hennes respekt och tilltro. Nu släpper hon mig inte. Hon ska gå med överallt, går jag till affären ska hon med och sitta en bit bort i en buske och vänta. har jag varit borta för länge får jag mig en utskällningen när jag kommer hem och så sitter hon och blänger surt på mig hela kvällen, hon kan till och med vägra sova i sängen.

Om jag är hundvakt åt mina föräldrars hund och ska ut och rasta hunden, då ska min katt gå brevid och prata. Hon följer med hela rundan och om vi möter en annan matte/husse med dennes hund kollar hon först in vad för typ av hund (hon känner vid det här laget alla hundar i området, och alla katter med för den delen) det är, beroende på vem det nu är så
A) står hon kvar och se söt ut
B) springer och gömmer sig i en buske
När det är grönt kommer hon framskuttades och verkar tycka att vi ska fortsätta gå.

De gamla tanterna på min gatan är helt tokiga i henne för är katten ute har de någon att prata med.

Just nu ligger hon på rygg med alla benen utsträckta och ser ut att njuta något enormt. tror jag ska ta och krypa till kojs jag också.

Natti natti